torsdag 24 november 2016

Om att Göran tar en köpefru te jul

Welcome friends. Jag satt på Condecco i brunnsparken. Det var massvis av glada shoppare där, och minst lika många oglada. Stressade jävlar. Jag botade min bakfylla med nån hurtig hälsosmoothie och väntade med spänning på rapporter om att julhandeln skall slå nya rekord. Inte.
Medan en del köper julklappar; pocketböcker, presentförpackningar och mystofflor köper andra kvinnor. Den paralella handeln fortsätter.

”Tomtarnas julnatt”, min unge skrålar den hela tiden i duschen. Patriarkatet är fan snubbarnas julfest. Fattigdomen deras julbord.

Tipp Tapp. Tipp Tapp. Tippe tippe tipp tapp.. Tipp. Tipp. Tapp. Låt. Oss. Släpa. Svinen fram ur vrårna. Fram. ur. vrår-na. Tipp Tapp. Tipp Tapp. Tippe tippe tipp tapp....

Detta handlar om Fruimport. Det handlar om när svenska män gifter sig med (importerar) fattiga kvinnor från andra länder för att sedan utnyttja henne för hushållsarbete och/eller förgripa sig på henne.

Med ”svensk” menar jag en snubbe som bor i Sverige. Detta handlar om män som handlar med kvinnor. Vart männen skyldiga till detta har sitt ursprung är inte relevant. Fruimport handlar både om ni vet, svenne köper kvinna från thailand OCH om vissa former av det som maskeras som ”arrangerade äktenskap” baserade på överenskommelser mellan män. Kvinnorna kommer ifrån hela världen, även om sydostasien ligger i topp. Gemensamt är att det alltid handlar om rikare män, som handlar med fattigare kvinnor. Världens äldsta yrke: människohandlare. Världens rötnaste liga: gubbslemmet.

Det finns givetvis relationer mellan svenska män och utländska kvinnor som inte har ett skit med fruimport att göra. Detta handlar såklart inte om alla dem som har goa, lyckliga relationer. Det handlar inte om dem som råkar komma ifrån olika länder och som tillsammans väljer att leva i ett utav dem. Ok? Så vad det avhandlat. Klagomålsavdelningen stängd. Tipp. Tapp.

Hon kommer till Sverige och tror på ett bättre liv för sig, sina eventuella barn och sin familj i hemlandet. Kanske har hon aldrig träffat mannen utan han har närmat sig henne på nätet. I andra fall träffas de på hans ”semester”. En mindre skrockig version av ”gifta vid första ögonkastet”.
Ibland har hon barnen med sig. Inte sällan har mannen lovat att han kan fixa ett jobb åt henne och att de tillsamans ska skicka pengar till hemlandet. Men verkligheten är en annan. Det visar sig snabbt. Mannen slår, våldtar och hotar henne. Hon vet ingenting om det svenska systemet och han nekar henne alla typer av information. Istället hotar han med att han kan få henne utvisad när som helst, att barnen alltid tillfaller mannen vid skilsmässa och att polis och rättsväsende är korrupta och aldrig kommer tro henne. De kommer att behandla henne på samma sätt som han. Sorgligt nog har han kanske rätt i det sista.

Egentligen är mönstret typ detsamma som vid de flesta fall av ”hustrumisshandel”. Men skillnaden är ändå enorm. Kvinnans extrema utsatthet, både socialt och juridiskt öppnar för grova, grymma övergrepp och på riktigt slavlika förhållanden. Det är fan vad världen är ful. God Jul.


Tipp Tapp. Tipp Tap. Tippe tippe tipp tapp.. Tipp. Tipp. Tapp. Tvingar. Henne. Krypa fram på knäna. Fram. på. knä-na. . Tipp Tapp. Tipp Tapp. Tippe tippe tipp tapp....

Kvinnorna kommer på ”snabbanknytning” och får tillfälliga, villkorade uppehållstillstånd. I utlänningslagen finns nåt som kallas ”tvåårs-regeln”. Denna skrivning innebär helt enkelt att om förhållandet tar slut inom två år förlorar kvinnan sin chans att få sitt uppehållstillstånd omvandlat till permanent. Hon utvisas tillbaka till fattigdomen.
”DET FINNS UNDANTAG!” Stoltserar den feministiska regeringen.
Och visst, om kvinnan kan bevisa grovt och upprepat våld. Vi kan ju tänka oss hur det är med den saken så att säga. Skrivningen resulterar inte i något annat en grovt rasistisk verklighet där kvinnor från andra länder tvingas acceptera det våld som inte kan bevisas eller som anses mindre grovt. En oförätt som i lagens mening vore helt fucking otänkbar för svenska kvinnor.  Lite får hon väl tåla. Vill hon smaka sverige-kakan får hon la gott svälja liksom.

Tipp Tapp. Tipp Tapp. Tippe tippe tipp tapp. Tipp. Tipp. Tapp. Svenska. Staten. Dumpar kvinnan bara. Dum-par. ba-ra. Tipp Tapp. Tipp Tapp. Tippe tippe tipp tapp....

En del kan inte åka hem för att livet i hemlandet är för svårt. Andra kan inte återvända av rädslan för den egna familjen då hon skiljt sig. Ytterligare en del brottas med en form av tacksamhet och skuld gentemot mannen. Som om hon, värd minst lika mycket som han, är skyldig honom något för att han gifte sig med henne. Hon går hem igen, och hon står ut, förhoppningsvis överlever hon...Tipp. Tapp.

Det finns orter där fruimport är vanligare än på andra ställen. På en del mindre orter har dessa kvinnor därför något som kan liknas vid ett nätverk: sina landssystrar ute i stugorna. På dessa orter rapporterar kvinnojourerna en mycket högre andel stödsökande utsatta för fruimport än vad andra gör. ”Jaha det är la inte så konstigt” tänker ni kanske. Men poängen är systerskapet. Det sociala sammanhanget. När kvinnor har närhet till andra kvinnor som talar deras språk så vågar dom. Trots att världen är ful, så finns det visst som är fint. Kvinnor.

Tipp Tapp. Tipp Tap. Tippe tippe tipp tapp. Tipp. Tipp. Tapp. Kvinnor. Backar. Backar upp sin syrra. Upp. Sin. Sy-rra. Tipp Tapp. Tipp Tapp. Tippe tippe tipp tapp....

Just för att systerskapet och det sociala sammanhanget är kvinnors väg ut måste den som vill äga en kvinna isolera henne på olika sätt. Jag tänker på S, som förbjöds att gå på SFI, och på K som inte fick prata sin ryska ”för att hon skulle lära sig svenska snabbare”. Fan han kunde lika gärna skära ut tungan på henne, som de gjorde på slavar förr i världen.

Kommer ni ihåg när alla ville hänga Ekis Ekman för att hon hade sagt att ”53-åriga IT-chefer åker till thailand för att få billig fitta”? Det var såklart helt jävla orimligt att Ekis hatades av alla för att hon påtalade svenska rika mäns bristande människosyn genom att faktiskt säga vad det handlar om. ”Billig fitta” råkar faktiskt vara en alldelles ypperlig beskrivning av vad det egentligen är som svennisvinen söker.
 

Hela lockelsen med att ta hem en fattig kvinna, beredd att öeverleva till varje pris ligger i att hon är maktlös. Det är billigt, och enkelt att göra som man vill med henne. Den stora frågan kvarstår: varför har män ett så påträngande behov av att äga andra? Kvinnor.

 
"OMG BILLIG FITTA!" Tänkte Göran, Bengt, Johnny och Rashid. Sen shoppade de loss. Gud vilken god jävla jul. Den som känner sig kränkt över språkbruket kanske kan överväga möjligheten att bli kränkt av att män är helt sjuka i huvet i det här sammanhanget. Att de gör kvinnors liv och kroppar till handelsvaror. Att de ägnar sig åt slavhandel möjliggjord av fattigdom, patriarkat och ojämlikhet. Vänligen överväg att bli kränkt av detta. Om det inte funkar är du tyvärr dum i huvet. Thoug shit, papi.

Tipp Tapp. Tipp Tapp. Tippe tippe tipp tapp. Tipp. Tipp. Tapp. Billig fitta. Billig billig fitta. Bill-ig. Fi-tta. Tipp Tapp. Tipp Tapp. Tippe tippe tipp tapp....

Ingen vet säkert om det är systematiskt. Det vi vet är att det förkommer. Men pågår en diskussion inom delar av kvinnorörelsen om en ny sorst människohandel håller på att etablera sig i Sverige. Igen: det handlar om svenska män, som gifter sig med kvinnor ifrån fattiga delar av världen. När hon kommer hit utsätts hon för övergepp och bryts systematiskt ner. Sedan tvingas hon att skriva på skilsmässopapper. Ibland under dödshot. Genom tvåårs-regeln gör detta kvinnan i praktiken papperslös. Illegal. En slav har skapats, och hon säljs sedan på övergreppsmarknaden. Hotet om angivelse dikterar hennes liv. Det står mannen fritt att ta hit en ny kvinna äkta. Förfarandet upprepas. Ta in det. Det händer. Kanske är det organiserat. Kanske kommer det att bli. Snacka om att bli äkta make Göran!

Tipp Tapp. Tipp Tapp. Tippe tippe tipp tapp. Tipp. Tipp. Tapp. Ou-ta Göran. Låt honom få svara. Gö-ran. Sva-ra. Tipp Tapp. Tipp Tapp. Tippe tippe tipp tapp....

Fattigdom, rasism och reglerad invandring drabbar kvinnor big time. Därför kräver nöden, rimligheten och systerskapet att feminismen står för klasslös värld utan gränser. I solidaritet med oss alla.

Tipp. Tipp. Tapp.


söndag 13 november 2016

Om ett provocerande påhitt


Till papporna som inte förväntar sig medalj

Till papporna som inte väntar på beröm

Till pappor som delar utan belöning


 
Till pappor som fattar att fars dag är ett skämt

Till papporna som inte är sämst

Till undantagspapporna

Inte alla män


Till pappor som önskar sina söner utvecklade känsloliv

Till alla pappor som önskar sina döttrar uppfriskande sexliv

Till papporna som inte skiter i mammornas liv

Till papporna som respekterade hennes kropp och val

Till pappor som lärt sig orsak och verkan


Till papporna som jobbar med ansvar

Inte alla män

Men vem sörjer en bortsprungen råtta?


Till pappor som matar, nattar och gullar även när ungen är hemsk

Till papporna som inte stack

Pack.

Lack.

Till alla pappor som inte drack


Till alla pappor som slickar fitta

Till pappor som tänder på andra pappor


Till papporna som fattade kärlekskneget

Till pappor utan fattiga förklaringar

Till pappor som sätter shorty före sitt ego

Till papporna som inte prioriterar jobbet

Till alla pappor som möter döden på jobbet


Till pappor som älskar mammor

Till pappor som respekterar mammor

Sina mammor

Mammor 4-ever


Till pappafeministerna, bättre sent än aldrig för fan

Välkomna


Till papporna som erkänner den kollektiva skulden

Till papporna som backar upp

Inte undan

Till alla pappor som åtminstone skäms


Ty riket är deras, och makten, och härligheten

Inte i evighet


Till papporna som inte slog

Död åt dem som slog tills hon dog

Till papporna som inte förtjänar medalj

men som är bättre än average



Till alla pappor som fattar att bra inte är det samma som ”inte röten”

Till papporna som tänkte efter före

Till dem som tänker nån jävla gång – Grattis!


Till papporna som kom efter 24 november 2015

På riktigt

Till er som vände tillbaka till de små

Till papporna som dog på vägen

Till papporna som dödade eller dog för friheten


Till alla pappor som inte vill ha nån jävla present

barnen är hungriga

Till papporna som lagt dem att sova i tält i novembernatten

Till pappan vars ungar har somnat i bilen brevid


Till pappor vars barn älskar dem högt

Till alla pappor som jag älskar

Fastän det stör mig att hylla er

Till alla pappor som inte tror de är nåt

Till alla pappor vars bästa var nåt att ha


Till alla pappor som inte blivit det än

Gör rätt

Var inte som alla män


tisdag 1 november 2016

Om mammafattigdom, lille postmoderne Vidar och att Ariel går under

Det här inlägget är på mitt favorittema: att det är orättvist. Enligt Rädda Barnen levde 2013 12 % av sveriges ungar i fattiga hem. Men det är trots allt inte kidsen som är fattiga. De flesta ungar, helt oavsett klass, har löjligt små ekonomiska resurser. Veckopengen har begränsningar, så att säga.


Det är mammorna som är fattiga. M-A-M-M-A-F-A-T-T-I-G-D-O-M. Fyra av tio ungar till single-moms lever under det svenska fattigdomsstrecket. Slänger vi in utländsk bakgrund så är det hälften. Smaka på den liksom: hälften. Jag har skrivit det förr, fattigdomen feminiseras. Det är 2016, november, skitkallt och inkomstklyftan mellan kvinnor och män växer. Så länge barnen är kvinnornas angelägenhet är det också dem Pappa Staten och de arenabyggande skattesänkarsvinen sviker. Vi är välfärdsförlorarnas förtrupp.

Sossesnackets utlovade höjning av barnbidraget uteblev. För ungefär ett år sen höjde de underhållsstödet med 300 kronor. Under tjugo år innan dess höjdes summan med en ynka hundring. Barnbidraget är oförändrat sen 2005. Jag kan bli så pisslessen av denna oförätt att det knappt känns rimligt.
 

Men hur bli man rimligt ledsen över att ens unge inte spelar nån roll?



På försäkringskassans hemsida skriver de såhär:

En vanlig missuppfattning är att underhållsbidrag och underhållsstöd är samma sak. Underhållsstödet ska inte ses som en norm för vad man ska betala eller få i underhållsbidrag. Det är föräldrarna som gemensamt ska komma överens om en summa och den ska baseras på barnets verkliga kostnader och vilken betalningsförmåga man har, säger Niklas Löfgren familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan.
  • Och såhär:
Underhållsstödet matchar inte alltid vad barnets verkliga kostnader är och då kommer en av föräldrarna att få stå för en oproportionerligt stor del av barnets kostnader alternativt så får barnet för lågt underhåll, säger Niklas Löfgren.

Denna Niklas ”matchar- inte-alltid” Löfgren kanske inte är en idiot personligen, vad vet jag. Men hur kan barnets rätt till försörjning vara en fråga som man ska ”komma överens om”? Kassan skriver vidare att man kan gå i ”samarbetssamtal” om man behöver diskutera nivån på betalningen. Alltså vilken annan rättighet fungerar på det viset? Det är överhuvudtaget inte på något sätt en fråga om samarbete. Det är rättighet och skyldighet.

När kassan betalar ut underhållsstödet så skickar de sen en räkning till farsan. Om han har ont om cash så faktureras han ett mindre belopp. Det vore knappast revolutionerande att fakturera verklighetsbaserad kostnad. En summa som baseras på vad barnet kostar och vad båda föräldrarna tjänar/äger. Eftersom det ändå är farsan som betalar och fogden som driver in handlar det nuvarande systemet bara om politisk ovilja att sätta barnet framför pappa.
Med ansvar kommer mognad sägs det, och jag tänker på den totala bristen på pappaansvar när jag swipear mig igenom det överväldigande utbudet av mäns gölliga barnbilder på Tinder. Ni vet, man ser fan inte vem som är daddy och vem som är ungen! Man ba: Mannen väx upp, vänd kepsen rätt och pay-up! Vänster-swipe babyface.

Sen en månad tillbaka backar samhället ytterligare från de ensamma mammorna och deras ungar. Dubbel-dumpade. För de ungar, vars pappa betalat sina underhållsräkningar till kassan under sex månader kommer utbetalningarna att stoppas. Det blir återigen en samarbetsfråga. För dem vars baby-daddy inte krävs på hela 1573 kr utan endast betalar en liten del själv kommer kassan även fortsättningsvis att betala ut mellanskillnaden. Jag vet en morsa, som nu måste ha kontakt med en man hon inte snackat med på tio år för att kräva honom på 172 kr/ mån. Självklart pallar hon inte med det. Hon skiter i. Och inte fan är det hon som sviker ungen när hon inte orkar. Det är pappsen och den "feministiska" regeringen.

Kassans huvudargument för mammarånet är, asså believe this one: ”DET ÄR BÄTTRE FÖR BARNEN. MÅNGA BARN KOMMER ATT FÅ MER PENGAR”.
De påstår helt enkelt att många inte vet om att man får betala mer än minimun för sina barn, och om föräldrar sköter det här själva så kommer barnen att få mer pengar för att många pappor då kommer att förstå att man kan betala vad det kostar (eh).

Ärligt, kan ni inte bara erkänna att det är en nedskärning? Påstå åtmindstone inte att ni ska sluta betala ut barns pengar för att barn ska få MER pengar. Shit asså, skapelseberättelsen är en rimligare story.



Ytterligare en hånfull berättelse är den om jämställdhetsbonusen. Singelmorsornas föräldraskap är jämställt. Ingen gör mer, ingen gör mindre. Morsan gör allt. Ingen betalar. Ändå är det medelklassens "jämställda" tvåsamhets-enheter som får extra klirr i kassan om de delar föräldraledigheten. Tänk ändå, så upp och ner nåt är, när de som har möjligheter får bonusar för att de förverkligar dem medan de som saknar möjligheter gör sig till framtida fattigpensionärer. Allt medan lille postmoderne, privvade innerstads-Vidar 5 år och hans könsneutrala lillsyrra traskar till den härliga, vegetariska, föräldrakooperativa förskolan.

När kommer min bonus? När ska vi få pengar för att vi drog lasset som egentligen var för tungt för två? Var fan är mina pengar!?


Jag är medveten om att jag kanske är mer raljant än vanligt i den här texten. Ärligt så vet jag inte riktigt hur jag ska hantera hur sne jag är på vilken extrem klassfråga föräldraskapet och barndomen är. Innan jag ”fick” barn hade jag en massa ideologiska ställningstaganden runt föräldraskapet och dess omgivande politics. När jag drunknar i det själv är det som en undervattensskog av unket sly en enkel sjöjungfru försöker navigera. Pris Erik är ett pucko och Kroken och Snoken sitter i riksdan. Ariel går under här. Den här fiskfrugan får liksom 128 spänn i föräldrapenning när dagis har studiedag nästa vecka. Käkade upp Blunder för länge sen. Kokar Sebastian te jul och slaktar en riksdagsman en vacker dag.

Låt oss återkomma till innerstads-Vidar, lillsyrran och föräldrakooperativen. Dessa små oaser; ”Nyckelpigan”, ”Änglagård” (fo real) och ”Bullerbyn” är alternativet för dem som tröttnat på att den kommunala förskolan är ett bottenkört skämt. (Den största respekt till er (kvinnor) som arbetar i den och som gör ert yttersta med stora hjärtan, kompetenta arbetskamrater, kassa villkor och för lite pengar.) På kooperativet i mitt område går det färre barn på hela stället än vad det går på en enda avdelning på den kommunala förskolan. Personaltätheten är högre, de har en egen kock som lagar riktig mat och samtliga föräldrar är engagerade i verksamheten.

Träffade en mamma som höll på att skola in sitt barn på kooperativ:
”Jamen det känns jättebra, kul att alla känner alla och att träffa lite föräldrar som faktiskt bryr sig om sina barn! Som är lite engagerade!”, sa hon hurtigt när jag frågade vad hon tyckte.

Bitch please. Försökte kontra:

Du menar kanske att det är föräldrar som har tid och möjlighet att engagera sig? De flesta föräldrar som har sina ungar på kommunal förskola bryr sig ju också?”

Svaret som ett jävla präktigt novemberregn i fejan:
”Ja, fast man får väl priorotera! Man kan om man vill!”

Cigg rökte hon såklart inte heller.

Ensamma föräldrar är mer beroende av förskolan än andra. Barnen har ofta längre dagar och för de fattiga är tillgången till frukost, lunch och mellanmål dödsviktigt. Därför är det så orättvist. De med störst behov har det sämst. Kooperativen (alla funkar såklart inte exakt likadant) bygger på att föräldrarna är med och jobbar gratis i verksamheten, och arbetsinsatsen är per barn, oavsett hur många föräldrar barnet har. Det är olagligt att ta betalt för förskola i Sverige, MEN kooperativen är fria att ta ut maxtaxan av alla oavsett inkomst. Mitt lokala kooperativ stänger för dagen innan jag hinner hämta. Men man får väl prioritera, man kan om man vill, som villamorsan sa...

Den feministiska diskussionen om barn har så deadboring fokus. Könsneutrala kläder och leksaker liksom. Som att könsfrågan kan lösas med korrekt konsumtion.

 

”Min unge har större problem i sitt liv” tänker jag, och ser ingen poäng i att neka honom de leksaker han visar intresse för eller de kläder han önskar ha på sig. Jag fattar givetvis att det inte är helt oviktiga grejer, men va fan, snacka om att få prioritera. Palla bråka om motviktstruck eller docka. Visst tycker jag det är soft när han vill ha my little pony tigths och kjol, men jag tycker det är softare när vi har råd att tanka bilen och handla. Oavsett outfit.

Mammalivet. Det är tungt. Det är oglamouröst. Ändå är det meningsfullt. Men att man ska behöva vända på kronorna å stå med kepan i hand är för mycket. Barnfattigdom är mammafattigdom. I Sverige handlar det sällan om svält eller sjukdomar, det handlar om orättvisa.  Att inget barn ska vara fattigt, det är helt enkelt en fråga om förbannad jävla decency.