Om ordet "sexarbete" - tio skäl att vårda ditt språk

De säger det hela tiden, det är så man får lika ont i öronen som i hjärtat. Var inte en idiot du också! Säg aldrig ”sexarbete”! 

Har du gjort det, bara gör om - gör rätt, liksom sluta för fan. Ta dig en rejäl tvålshot och tvätta ur munnen från detta nutidens kanske allra sunkigaste begrepp.

AIT MEN VARFÖR DÅ? Det undrar kanske du, för du vet kanske ingenting om bakgrunden till och innebörden av det nya språket kring prostitution. Runt om i världen fet-polariseras frågan om sex- och människohandel, i ena änden hittar vi det som kallas ”nordic” eller ”swedish model” och i den andra legalisering eller avkriminalisering a la australien och tyskland. Den här texten kommer inte gå in så mycket på vad de olika modellerna innebär men alltså helt massiva ekonomiska intressen finns med i spelet om hur vi ska se på det här och det påverkar debatten. Är det mäns våld mot kvinnor eller är det ett arbete med oförtjänt dåligt rykte?

I det följande presenteras tio enkla skäl till att du ska vakta din tunga likväl som alla kvinnors framtid. Helt enkelt, en pedagogisk, lättbegriplig sammanställning av

TIO SKÄL ATT ALDRIG SÄGA SEXARBETE

1. Alla profitörer (de som tjänar cash) i prostitutionsbranchen vill att vi ska säga det.

   Det är inte bara ett neutralt och lite mordernare ord. Istället är själva begreppet i sig ett led i arbetet för att normalisera och sedan legalisera handel med kvinnor. De smarta svinen har mixat nyliberalism/kapitalism och den moderna idén om ”sexuell frihet” för få fram ett rumsrent namn på exploatering. Att säga ”sexarbete” är att haka på hallickars, bordellägares, människohandlares och torskars tåg och springa deras ärenden. 
   Det heter PROSTITUTION. Att säga prostitution är att stå emot och peka ut de uppenbara bristerna i argumentationen hos dem som vill göra detta till ett arbete som vilket som helst. 
   
   

2. Det gör torsken till en ”kund” eller ”konsument”.

   Det nya språket förändrar hela spelplanen. När prostitution har blivit ett arbete blir det väldigt svårt att kritisera köparna. En kund anses ha rätt att få det han betalt för och gör inte nåt mer kontroversiellt än köper en tröja eller anlitar en snickare. Ja menar, kunden har alltid rätt, rigth? Utifrån positionen som betalade kund kan han ställa krav på kvinnan som uppfattas som legitima. I det nyliberala samtalet är det ”dålig service” att kräva kondom, neka analsex, inte svälja satsen eller att inte lyckas/orka spela svinkåt tillräckligt övertygande. 
   Att säga ”sexarbete” gynnar torsken, vilken aldrig kan ha gemensamma intressen med kvinnan oavsett om man tror att det är ett arbete eller ej. Att säga ”sexarbete” är att normalisera och befästa mäns rätt att köpa kvinnor.
   
   

3. Det gör hallickar och människohandlare till ”arbetsgivare” och ”arbetsförmedlare”. 

   Andra ord på samma språk är ”arbetskraftsinvandring” eller ”sex-migration” som alltså betyder trafficking. Behöver detta ens kommenteras? Att säga ”sexarbete” är helt enkelt att snacka skit och täcka över människohandels-industrin där bakom.
   
   
   
   

4. De säger att det är ett jobb men behandlar det aldrig som ett jobb.

   Ni vet till och med liberaler erkänner nån form av basic maktanalys och tanke om olika intressen i vanliga jobb, men i prostitutionen gäller det inte. I ingen annan brasch anses ägare, ledning, konsumenter och anställda ha gemensamma intressen! I sexarbetes-diskussionen blir alla inblandade ett kollektiv med gemensamma intressen och staten/moralen/feminismen som motpart. 
   Tittar man närmare på den organisering de talar sig så varma för består den nästan uteslutande av alla möjliga olika aktörer (torskar, akademiker, bordellägare osv) och inte alls av ”sexarbetare”. Dessutom finansieras de inte sällan av branschen. Inte ens de mest urvattnade fackförbund skulle kunna tänka tanken att organisera alla under samma tak. Eh det är liksom inte ett fack då. Inte ens den mest välvillige företagsägare skulle få för sig att finansiera en organisation som arbetade emot honom för hans anställda. Så bordellägarna och eskortföretagen ses aldrig som exploaterande arbetsgivare som gör på profit på arbetande kvinnor. Istället hör vi bullshit-intresseorganisationer som för fram att bordellerna ”räddar” kvinnor från gatuprostitution och lägenhetsbordeller. Att säga ”sexarbete” är att bidra till normaliseringen av en bransch där facklig organisering inte existerar.
   
   

5. Branschen blir en arbetsmarknadens slasktratt där alla kvinnor är anställningsbara.

   I sexarbete-språket ligger att det är en tjänst som säljs. De påstår att det är själva sexakten som är till salu och att den kan skiljas ifrån kvinnan som utför den. Så är det inte. Har du någonsin sett en rörmokare posa i ett skyltfönster? Nej, för i fönster visas varor som i det här fallet är kvinnor.
   Säljande av en tjänst kräver ett visst kunnande om sagda tjänst och hur den ska utföras. Erfarenhet är alltså key - men i sexbranschen är OSKULDER de som torskarna är beredda att betala allra mest för. Det mest eftertraktade är alltså den som aldrig har utfört ”tjänsten” förut. Ju fler år i branschen desto mindre blir hon värd, för att det handlar om hennes kropp och inte hennes expertis. För att dra in mer cash med åren krävs större risktagande, inte större kunnande. Ett sätt är att gå med på att inte använda kondom, ställa upp på mer våldsamma bokningar eller bara grövre förnedring. 
   Genom att ha en kvinnokropp blir vi omedelbart anställningsbara i industrin och detta blir då ett av de absolut mest tillgängliga arbetena för fattiga kvinnor eller kvinnor som inte kan få andra jobb. En välkänd kontrovers är ex den amerikanska bordellägare som försvarade sig med att han ”gett den stackars flickan ett jobb” när man hittade en 17årig flicka med intellektuell funktionsnedsättning i hans ”stall”. Att säga ”sexarbete” är att öppna för en bransch där kvinnor som inte har några alternativ kan exploateras bakom glättigt hittepå-språk.

6. Regleringar om ”arbetsmiljö” och ”arbetsskador” går inte att tillämpa och måste åsidosättas.

   Saker som är helt otänkbara i andra branscher och ärligt talat i hela jävla samhället är tillåtna i prostitutionen. De skapar alltså inte bara en bransch där alla kvinnor är anställningsbara, det är dessutom en bransch där lagar och regler som gäller andra arbetare inte gäller. 
   I länder med laglig prostitution arbetar både statliga organisationer och olika sunkiga intresseorganisationer med kreativa tips och trix till de anställda. Jag vet fan inte vad jag ska kalla det med det kan handla om att lära ut förhandlingsteknik från gisslansituationer för att undvika våldtäkt men ändå göra kunden nöjd eller att rekommendera försiktighet med vaginal och anal lokalbedövning för att inte riskera att missa allvarligare skador. Det kan handla om råd från ”fackförbund” om att ”råka tappa nåt” för att kunna kolla efter vapen under sängen. Att säga ”sexarbete” är att vara med och skapa en kategori arbetare som inte kan omfattas av arbetsrättslig lagstiftning. Jag menar allvarligt, hur hanterar vi bestämmelser om exempelvis sexuella trakasserier på en bordell? Att säga ”sexarbete” är att skapa en kategori arbetare som inte kan ta del av det som andra arbetare har i form av rättigheter och skydd.
   
   

7. Stigmatisering blir det enda och stora problemet.

   Sexköpslobbyn och deras queera cheerleaders har gjort om idén om prostituerades rättigheter till nåt som mer kan sägas vara typ ”rätten att vara prostituerad”. Kvinnor i prostitution omtalas som en särskild minoritet som förtrycks av lagar och stigmatisering. Men det är trots inte en rättighet att få utöva nåt särskilt yrke alls faktiskt. Så de får inte riktigt ihop det, det är liksom SUPERviktigt att prostitution ska va ett arbete, men det omtalas samtidigt som typ ett ”sexuellt uttryck” som man förtrycks om man inte får leva ut. 
   Att prostitution är ett fenomen som helt utgår ifrån den ena partens sexualitet mörkas ut och gränserna mellan den som profiterar eller köper och den som säljer suddas ut för att de tillsammans tvingas bära detta stigma omvärlden pådyvlar deras annars så fria liv, sexualitet och relationer. 
   MEN till exempel ett stigma som är polismaktens fördomar om kvinnor i prostitution är givetvis fett whack och ett problem. MEN ett annat stigma som är högst önskvärt och som till varje pris ska förstärkas är det som handlar om att fördöma en praktik och ett handlande som är förnedrande och skadlig för kvinnor. Att säga ”sexarbete” är att förflytta problemet från själva fenomenet prostitution och att män betalar kvinnor för sex till nåt så extremt flytande som typ ”fördomar” mot samtliga i branschen.
   
   

8. Prostitution kan inte göras säkert.

   Tar vi den klassiska jämförelsen med ex hushållsarbete (som också är könat) eller andra kneg i tjänstesektorn kan det i dom vara meningsfullt att kämpa för bättre villkor. Men prostitution är någonting som görs liksom direkt på och inuti kvinnokroppen. Det finns helt enkelt inget sätt som smärta, risk för graviditet/abort, sjukdomar, mer eller mindre bestående skador, disassociations-strategier och psykiskt lidande kan raderas. 
   Med en laglig branch som ständigt marknadsförs, normaliseras och accepteras blir det väldigt svårt att peka på skador/risker/problem eftersom de ändå inte diskvalificerar branschen utan endast kompenseras med mer pengar eller intensivare lobbyverksamhet. Andra arbetsplatser med samma skador och risker skulle få slå igen direkt. 
   Dessutom finns det ingen som helst poäng med exit-program, traumabehandling eller annat stöd om allt hon gjort är att ha haft ett jobb. Ändå finns massvis av vittnesmål om hur kvinnor som varit i prostitution har svårt att ta sig ur och utvecklar självskadebeteenden som gör att de stannar. 
   Andra ”yrken” fungerar inte så. Andra arbeten både söker folk och säger upp sig ifrån. I den ständigt växande prostitutions-branschen importeras kvinnor från världens allra fattigaste hörn just för att hur reglerad själva branschen än blir kommer ”arbetet” som utförs aldrig att kunna göras rimligt och riskfritt. Liksom ja arbetare dör på jobbet på grund av villkor, olyckor och slarv, men att säga ”sexarbete” är att legitimera en brasch där själva utövandet av yrket innebär risk för liv och hälsa.
   
   

9. Prostitution kan inte göras jämställt. 

   Det hela bygger nämligen på ojämlikhet och mansdominans, det är dess absoluta grundförutsättning. Att sexhandel är ett könat fenomen borde vara så uppenbart för alla att det inte är värt att nämna. Det finns ingen eskort-, bordell- (stripp/porr-)eller gatuprostitution som inte är i överväldigande mått av kvinnor för män. Givetvis finns det skäl till det. Radikalfeministiska tänkare har beskrivit både fenomenen prostitutionsturism och trafficking av kvinnor till västländernas legala prostitution som en ”outsourzing” av underordning. Alltså när kvinnors ställning trots allt förbättrats och vi har kommit en bit på vägen i väst så kan män ta sig runt det genom att hitta underordningen hos kvinnor ifrån platser på jorden där kvinnans ställning är lägre. 
   Precis detta blev tydligt i det nyligen uppmärksammade reportaget om svenska män som köper sex utomlands och är en av de vanligaste förklaringarna till att köpa sex generellt - att man i prostitutionen kan köpa det som kvinnor annars inte samtycker till. Därmed underminerar hela skiten den frigörelse vi hittills åstadkommit. Att säga ”sexarbete” är att servera män en antifeministisk bakväg och att låta frigörelsen vara för vissa och inte för andra.  
   
   

10. Det är en kapitulation inför tanken om att prostitution alltid måste finnas.

    Det är ett vanligt legaliseringsargument att man måste reglera/avkriminalisera sexhandeln för att den alltid kommer att finnas, ni vet snacket om ”världens äldsta yrke”. Nu är lite min poäng då att det inte är ett yrke alls samt att den här skiten inte alls måste finnas! 
    De som vill legalisera snackar om att det är i de prostituerades intresse, men prostitution påverkar alla kvinnor och hittills har ingen kunnat argumentera för hur legaliserad prostitution gynnar kvinnor som grupp. Däremot kan man fan bada i bevisen på motsatsen. 
    Vad vi vet med säkerhet är att när stater väljer ”ett-jobb-vilket-som-helst”-vägen så ökar prostitutionen och fler kvinnor prostitueras. Det ligger liksom i marknadslogiken att ständigt expandera, marknadsföra och öka profit. Så är det bara, fakta. Vad den andra vägen handlar om är inte att tro att man kan radera all prostitution så länge patriarkatet finns (pga patriarkalt- inte fattigdomsproblem) men att man kan hindra marknaden från att expandera och motarbeta den. Det handlar om att sätta kollektiv framför individer och att hålla fast vid en problembeskrivning som gör att möjligheter att lämna skiten går att bygga. Det handlar om att hålla fast vid tanken om att prostitution är något som vi inte vill ha och som vi ska arbeta för att bli av med. 
    Båda modellerna får kritik för att inte kunna skydda de som säljer sig - för att det kan vi inte göra med lagstiftning! Men vi kan stävja och motarbeta en marknad, och att säga ”sexarbete” är att dra åt andra hållet.

Listan kan göras med hundra punkter. Här har du tio. Loska ut tvålen och se till att vårda språket!

Nästa gång jag tar upp prostitutionsfrågan ska vi prata om hur helt oförenligt det är att kalla sig vänster men inte vilja motarbeta en mångmiljardindustri! hejhej