”I've got blood on my hands
A hole in my heart
I'm afraid of my thoughts and
I'm falling apart
I'm surrounded by fear
Stuck in despair
If I make it from here i´ll be good
I swear”A hole in my heart
I'm afraid of my thoughts and
I'm falling apart
I'm surrounded by fear
Stuck in despair
Nån jag respekterar sa att listan var
en dålig idé. Att jag måste fatta att Ensam Mamma Röker är en
offentlig person nu och att det finns begräsningar för vad en
offentlig person kan göra. Publicerar inte hatlistan. Fortsatte bara
hata på liberaler som vanligt istället. Varsågoda.
Vad är egentligen liberal feminism?
Jag menar, förutom helt värdelöst. Vilken är den puckade
feminismen? Antiseparatisterna, de som pratar om ”offermentalitet”
och hetsar karriär och konsumtion, vad är det med dom egentligen? I
det första avsnittet jag gjorde ihop med Bilda Kedjor så hånade vi
folkpartiets ”feminism utan socialism”-slogan. Vad är det för
snack liksom?
En av folkpartiets viktigaste
feminsitiska frågor är att man minsann ska få göra vinst på företag
i kvinnodominerade brancher (OBS sant). Det är alltså särskilt
feministiskt att plocka ut vinst på kvinnors arbete. Det låter
ungefär som ett jätteroligt skämt som jag har skrivit. Vem fan
lurar de liksom? Feminism är extra utsugning. Ett av argumenten är
att om kvinnorna i offentlig sektor har fler arbetsgivare att ”välja”
emellan så är det bättre för dem. Blir ju RÄTT tydligt att den
som myntat den idén aldrig har arbetat på vare sig carema eller
attendo care. Aldrig valt bajs eller bajs. Den som för fram den
typen är idéer är såklart helt likgiltig inför de kvinnor som
lever till liv i verkligheten och inte ”i karriären”.
Hörni folkpartiet, verklighetens kvinnfolk ringde å bad er dra åt helvete! Två sekunder senare var deras rast slut och de la på.
Jag tänker på dem, som jag jobbat med
som behandlingsassistent eller habiliteringspersonal. De liberala
feministerna har aldrig träffat dem som arbetar i en branch som kan
vara så psykiskt påfrestande att en förklaring till att kvinnor
jobbar deltid är för att de helt enkelt inte orkar mer. Liberalerna
är inte intresserade av dom som är trötta på att byta
arbetsgivare oftare än de får byta lakan hos brukarna. När
morsorna ropar efter arbetstidsförkotning svarar marknadsälskarna
med förslag om karriärtjänster.
För vissa kvinnor har möjligheten
åter öppnats att på enkelt sätt betala andra, fattigare kvinnor
att utföra det arbete som de själva inte vill. När det kommer till
hushåll och barn. Istället för att hennes kavajprins ska hjälpa
till å dra lasset kan hon köpa sig lite go avlastning. Ja eller
prinsen kan betala såklart, så hon slutar tjata. Inte ska hans fru
behöva skura toan liksom. Att han kunde ta å ba gört har la aldrig
fallit honom in. Men det finns en gräns för hur långt hon kan gå.
Av rutavdrag blir ingen frigjord. Vad hjälper dammfria lister när
han våldtar dig i vardagsrummet? Med mindre arbete blir livet
såklart lättare just nu, men om feminismens mål borde vara
patriarkatets död funkar pigtjänsterna snarare som att slänga åt
könsförtrycket en energidryck och stampa takten. Inte fan är det
feminism. Det är ett tydligt exempel på hur klassamhället drabbar
kvinnor. Ett bevis på att marknadsliberalism aldrig kan vara
feminism.
För hörni pennkjols-ladys ni är väl ändå smärtsamt medvetna om att det är skört? Om att ni kan betala för avlastning, men aldrig för justice? Varken er egen eller husans.
”The shoes on my feet
I've bought it
The clothes I'm wearing
I've bought it
The rock I'm rockin'
'Cause I depend on me ”
och:
”All the women who are
independent
Throw your hands up at me
All the honeys who makin' money
Throw your hands up at me
All the mommas who profit dollas
Throw your hands up at me”
Throw your hands up at me
All the honeys who makin' money
Throw your hands up at me
All the mommas who profit dollas
Throw your hands up at me”
Asså sorry wifeys, men det är inte
med de raderna vi kommer til the end of men. Lite beroende på vem vi
är såklart, men slutstationen är förmodligen lyxfällan och
fogden snarare än liberation.
Feminism är inte köpkraft.
Ibland tjötar blå ”feminister” om
könsordningen som begränsande av individuell frihet och val och
allt det där ni vet. Men var är
individens frihet i alla kränkande krav för att få hjälp med sin
försörjning? Var exakt var valfriheten när ni utförsäkrade en
stor majoritet kvinnor? Vart var barnperspektivet när ni drog in
matpengarna för att mamma missat ”arbetsträningen”? Vart fan
väljer man lite mänsklighet?
Feminism värd namnet börjar på golvet. Hos single-moms, hos dem utanför den stängda gränsen, hos fattig-pensionärer, hos papperslösa, hos dem som säljs, hos barnen, hos offren, hos oss, hos den svagaste länken.
En av vänsterns kanske mest
meningslösa diskussioner är den om vad som är viktigast. Klass
eller kön (el ras/sexualitet/funktion/osv/you get it).
Förtrycksordningar är såklart helt och fullständigt beroende av
varandra. Kompis, du kan inte leva utan att både käka och dricka.
Ba lägg ner debattklubben å kombinera dem, två för en. De
feministiska kraven i vänstern har inte puttats undan av
klasskampen, de har shasats iväg av män. Men i systemet finns ingen
frigörelse för varken kvinnan eller klassen, så deras intressen är
gemensamma. Därför, ska både klasskamp och feminsim alltid vara
arbetarkvinnokamp.
Jag
har skrivit om klassrese-drömmen förut. Hela den nyliberala idén
bygger på att det alltid måste vara få som ”lyckas”. Dessa få,
kan sen ha två funktioner. Som alibin och som morötter. Kul jul för
dom, kvar blev alla andra.
Moroten är enkel, tänk en
knegarkvinna som sliter dag ut och dag in, käkar eldorados
leverpastej och röker röda prince för å få ha rast på jobbet.
På ryggen sitter typ Frida Boisen och gapar med sin lönespec på
ett metspö framför hennes face. Om Frida i sammanhanget är den
liberala ”feminismen” så är hon ett lika stort hån som själva
arbetssituationen. Arbete ger inte frihet, och för de allra flesta
leder det ingen särskild stans. Fan alla får inte ens ihop till
pension. Det är helt enkelt ren lögn och kvalificerat skitsnack att
alla människor skulle kunna arbeta sig upp om de bara ville
tillräckligt mycket. Inte minst är det la
svårt å resa sig med Frida på ryggen.
För de som kommit upp sig gäller det att ta avstånd från alla andra. Att vara kvinna i en manlig gemenskap bygger på att hela tiden hålla andra kvinnor ute (Se idén om att flickor inte kan leka tre eller hur modernt det är att kalla alla andra för offerkoftor).
Hela närvaron bygger på att ställa
sig emot andra kvinnor, att inte vara som dem. Dissa en kvinna, bli en brorsa! Självklart ser det
bra ut med lite kvinno- och minoritetskrydda mellan raderna. Så
jobbar högern med alibin. Men förändring inom rådande system är
omöjligt. Ta de jävla bolagsstyrelserna. En bolagsstyrelse är och förblir en bolagsstyrelse.
Nånstans på vägen blir man fan en snubbe å att överhuvudtaget
ödsla tid på en fråga som rör typ tusen pers, som dessutom är
den rikaste eliten är så. m.e.n.i.n.g.s.l.ö.s.t. (det här var med
på hat-listan). Vem fan bryr sig vilka som sitter i en
bolagsstyrelse så länge de tänker sitta kvar i en bolagsstyrelse?
Den kommer att fungera som en bolagsstyrelse och oavsett om nån
pigköpande kavajkvinna får vara med så kommer de att bete sig som
män. Rika män. I en bolagsstyrelse. Fuck them all. För det finns
(sorry to say) inget större värde i kvinnlig eller
minoritetsrepresentation, så länge systemet består.
När patriarkatet får oss att hacka på
varandra är motstånd att öpppna dörren för din syrra. Jag
återvänder ibland till ett så jävla fint minne från mina early
teens. Vi satt och rökte tusen cigg å drack sunkigt bryggkaffe på
X vänsterfik. Jag var yngst och female. Var kanske lite bäng
och hade dreads. Inredningen var grön och brun, ful. Vid mitt bord
satt två snubbar som var rätt många år äldre än mig, jag minns
inte exakt vad det var vi diskuterade, men världsläget i någon
form kan man tänka sig. De tyckte samma sak, de backade varandra och
jag jobbade hårt med mina arguments. Plötsligt vänder en av dom
sig till ett annat bord: ”Öh, F, vad tycker du?”, frågar han en
brud.
Hon hade inte en jävla aning om vad det var
vi snackade om, men utan å blinka sa hon ”Jag håller med tjejen”.
Eventuellt var det den dan jag blev längre än 1.70, ja ba växte å
ba IN YOUR FACE, hähähä.
För så funkar systerskapet, ibland
måste du bara backa henne, öppna dörren för henne, för att hon
är brud och era intressen är gemensamma.
Tycker så mycket om att läsa dina texter!<3
SvaraRadera