Om strejkrätten - rygghugg och tandborstning

Ovanför min fåtölj där hemma hänger en tavla av sundsvallsstrejken 1879. Jaha det va ju länge sen kul för dig med din nostalgiska gubbinredning gumman. Fast jag är inte intresserad av inredning, min tavla hänger där för att den påminner om nåt högaktuellt: strejken som stridsmedel. I själva verket är det en fråga som absolut inte handlar om inredning, och i mycket liten grad om gubbar, typ som den här bloggen faktiskt.

Strejkrätten hotas av nya inskränkningar och är redan hårt reglerad. 

 

Jag vet ju inte hur det är med er men mitt internet svämmar över av olika artiklar med typ Mats Glavå. Folk delar verkligen skiten ur honom alltså. Jag tror dock, utan att ha sådär mycket alls att backa upp det med att många som läser mig inte i första hand intresserar sig för arbetsrättsliga frågor. Men nu har vi då en situation där moderater, liberaler och svenskt näringsliv älskar socialdemokraterna. Jezuz fucking christ medans allt går åt helvete, så ägnar sig folk åt typ ”killmiddagar”!

Ni vet i vanliga fall tar det en jävla tid med lagar å reformer å byråkratiskt maskineri. Men de senaste åren får man säga att sossarna fått eld i röven. När man ska göra nåt rötet är det gött å göra det jättefort så ingen hinner fatta innan det är för sent. De nya racer-sossarna, raserar skit snabbare än nån hunnit säga ”mandatperiod”!

Det gäller å försöka hänga med. Det är det som får bli mitt bidrag i debatten. Jag ska dels försöka att göra det lite begripligt för den som inte redan har koll och dels försöka övertyga dig om varför du måste bry dig. Glöm typ manspreading, detta är ditt problem nu. Om inte annat så är det la värdighetens minimikrav att resa sig när man blir attackerad. Det blir vi med besked, om än så förbannat sneaky. 

Strejkrättsutredningen 2018 - Välkommen till en välregisserad, snabbspolad backstab i tre akter.

Akt 1

För ungefär ett år sen eskalerade en rättmätig konflikt i göteborgs hamn. Arbetsgivaren APMT vägrar förhandla med majoritetsfacket hamnarbetareförbundet (alltså det som flest arbetare är organiserade i) och slutar att erkänna deras valda skyddsombud. De låter inte, i december 2016, föreningen företräda sina medlemmar vid uppsägning och skiter i semester- och föräldraledighetslagar. Hamnarbetarna varslar om strejk som genomförs den 24 januari 2017 och varar i 8 arbetstimmar. Arbetsgivaren svarar då med en lockout 19 maj – 30 juni vilken motsvarar 371 arbetstimmar! Här kan ni ta paus för att ta in proportionerna lite. APMT BALLAR LIKSOM UR.

Lock-out är arbetsgivarens stridsmedel motsvarade strejken där man helt enkelt stänger ute arbetarna och inte låter dem jobba. Verksamheten stängs ner och löner utbetalas inte. Den överlånga lockouten i hamnen skapar sk ”arbetsbrist” och i juni varslas 160 personer. Det mina vänner, är en massuppsägning. Hamn4an menar att det är omöjligt att driva terminalen med så lite återstående personal och att APMT egentligen vill göra sig av med besvärligt folk. När uppsägningarna inleds visar de sig vara felberäknade både vad gäller anställningstid, uppsägningstid och turordning. Fatta kaos. Det var liksom lite bråttom, men de får ”frysa” beskeden. Resultatet blir ändå att massvis med folk som du å jag får gå från sina jobb och sin försörjning för att sedan ”erbjudas” osäkra timanställningar. Det är så förbannat ohederligt att det är svårt att formulera utan att detta förvandlas te en bibel av skällsord istället.

Akt 2

Så vad gör racer-sosse regeringen när det kaosar? Joho då, dom väljer sida och tillsätter en utredning med det uttalade syftet att se över möjligheter till inskränkningar i strejkrätten. En högst rimlig fråga att ställa till ett ”arbetarparti” är ju varför ingen utredning om inskränkning i lockouträtten inleddes. Utredningen läcker och gör folk svinnervösa för vad som komma skall. Byggnads ordförande talar tex om ”enorma saker” som de hört ryktesvägen. Alla verkar drabbas av nån gemensam noja. JA SÅ SOSSARNA BALLAR ALLTSÅ UR DOM OCKSÅ.

Ibland undrar jag om man inte borde vara mer konspiratorisk. I det här läget behövs det dock inte, deras skitiga tvätt är obvious enough ändå. Ja menar, vart kom Löven ifrån? IF metall. LO. Den intresserade läsaren som inte redan vet rekommenderas varmt att googla korsbefrukTningen mellan LOs ledning och socialdemokraternas toppskikt. Vad effekten hade blivit om alla de LO-folk med positioner i partiet hade hotat med att vända dem ryggen får vi aldrig veta. 

”LO BRYTER MED SOCIALDEMOKRATERNA I KONFLIKT OM GRUNDLÄGGANDE DEMOKRATISKA RÄTTIGHETER” skrev liksom ingen tidning. 

LO har lång historia av önskan till fackligt monopol. Det är liksom ingen paranoid konspirationsteori utan ogenerad sanning. Så kan också K-P Thorwaldsson med å snacka om ”renhållningsarbete” när han talar om icke-LO-anslutna fack.

Så ”LO VISAR SOLIDARITET MED RESTEN AV FACKFÖRENINGSRÖRELSEN OCH SÄTTER PRESS PÅ SOCIALDEMOKRATERNA” skrev ingen heller.

Innan hamnen privatiserades å APMT blev arbetsgivare möttes överenskommelser både med minoritetsfacket transport (som de alltså har kollektivavtal med) och med hamnarbetareförbundet. Det är fullt möjligt och annat är snack. En pikant detalj i haveriet är att göteborgs hamn såldes ut av....gissa? Lokala sossar! Receptet på den här jävla soppan har det socialdemokratiska partiet liksom skrivit själva, ändå är det inte dom som tvingas svälja nu.

Akt 3

Nu kommer det sjukaste: vad gör de fackens ledningar när sosse-utredningen hotar? Joho de springer med råttsvansarna släpande efter sig till hemliga förhandlingsbord. Istället för att utredningen och dess förslag presenteras får vi plötsligt höra om en pressträff. LO, TCO, SACO och svenskt näringsliv har ett färdigt gemensamt förslag innan utredningen ens har presenterats. Ett förslag som tagits fram av folk från Unionen, LO, transportarbetsgivarna, teknikföretagen och industriarbetsgivarna. Alltså vad är det för jävla gäng?

”När det verkligen gäller går parterna in och enas om spelreglerna för arbetsmarknaden” säger nån myndig idiot. Vi som är eviga motståndare ska inte ta nåt gemensamt ”ansvar”. En fackföreningsrörelse som är mer intresserad av att säkra ekonomisk tillväxt än att strida med arbetsgivare får ju klassas som ca mer deprimerande än nämnda ”killmiddagar”. Historikern Lars Ekdahl lägger det väl valda ”makabert” om hur hamnarbetarförbundet getts skulden i en diskussion och problemformulering som handlat om att ”hålla igång” hamnen och säkra tillväxten. Rigth on Lasse, det är ta mig fan makabert att ingen kan ta å fundera lite på det här med makt (inte lika modernt som typ normkritik men ändå). Debattens avpolitisering gjorde att förbundsledningarna körde rätt över sina egna medlemmar och ja sammanfattningsvis: FACKEN BALLAR OCKSÅ UR.

Inte ens en timme efter att förslaget presenterats är Ylva Johansson redo. Det är detta som kommer att gå ut på remiss och läggas som lagförslag, inte hennes egen utredning. Blir härligt för Ylva detta, slipper hon ta ansvar om skiten går åt helevete sen. Det var ju minsann inte hennes förslag. 

Gött att facken sköt sig själva i foten innan nån annan gjorde det! Genidrag faktiskt, för många är vi som läser parternas förslag som än värre än utredningens.

Parternas "förslag"

Den intresserade kan lusläsa lagförslaget, det är faktiskt bara sju sidor. Kort kan man säga att det innehåller följande:

Ett fack som saknar avtal men organiserar folk på ett område som arbetsgivaren redan har avtal för (med ett annat fack då) får bara strejka för eget avtal.

MEN de måste först förhandla om kraven för strejken, får sedan inte ställa andra krav än de som förhandlats eller ha åsikter om hur avtalet ska tillämpas.

Kraven får bara röra kollektivavtal med fredsplikt och inte enskilda tvister, som ex att återanställa arbetskamrater som avskedats i konflikt.

Om arbetsgivaren önskar kan denne vända sig till Arbetsdomstolen för att få det prövat om syftet med enskilda strejker verkligen är att få till ett eget avtal. Konflikten kan då klassas som olovlig om AD kommer fram till att syftet ”egentligen” är något annat. Här kan ju uppenbara problem ses för fristående fack som inte tecknar just kollektivavtal med fredsplikt. Ett sätt för AD att avgöra om strejken är ”seriös” är att se om det aktuella facket ”vanligtvis tecknar avtal”. I praktiken görs strejken i princip förbjuden för vissa mindre fack.

Man serverar arbetsgivarsidan ytterligare möjligheter att knasa konflikter. I konflikten i göteborgs hamn har facket återkommande anklagats för att "egentligen inte vilja" ha avtal, trots upprepade försök att få till just det. Känns ju jävligt tryggt. Arbetsrättsexperten Kurt Junesjö menar att arbetsgivarnas möjligheter till sånt här försenande formaliabråk med det nya förslaget görs ”i princip oändliga”.

Man öppnar upp för avtalsshopping. Många menar att detta är den allvarligaste risken med förslaget. Vad betyder då det?

Jo alltså, arbetsgivaren vill ha ett billigare, och givetvis för arbetarna sämre avtal. De tecknar det sämsta avtalet och kan sedan hänvisa till att de redan är kollektivavtalsbundna. Det är liksom en snillrik form av lönedumpning. Vi har redan sett sånna konflikter på svensk arbetsmarknad, där man använt strejken som motstånd och vunnit. Så nu vill de stänga den dörren och låta arbetsgivaren själv välja avtal.

I en än värre situation väljer arbetsgivaren inte bara det sämsta alternativet, en befogad oro är att de också kommer att se till att skapa det sämsta alternativet. Ingen kan garantera att vi i framtiden inte kommer att behöva hantera nya gula fack. Detta förhatliga hittepå är arbetsgivar-, lojala eller styrda fack.

Det är en stegvis avväpning den här skiten. Förhandlingsrätten är bara meningsfull om man har något att sätta emot. 

 

När jag härom dagen hade överläggningar med min son om tandborstningen gjorde jag det endast för att jag vet att han skulle kunna vägra. Han kan vägra öppna munnen och därmed göra läggningen, som jag har intresse av går snabbt å smidigt till ett helvete. Jag å min sida kan vägra läsa godnattsaga. En förhandlingssituation uppstår då båda parter har nåt att vinna, nåt att förlora och medel för att få sin vilja igenom. Simple as a jävla femårings läggdags.

Ingen alls verkar kunna peka på några som helst vinster för arbetarkollektivet. 

Tvärtom är fackens ledningar öppna med att de inte vunnit ett skit. En uppgörelse om endast gynnar en part är naturligtvis minst sagt problematisk. Det som hänt är att vägra-öppna-munnen strategin min son använde förbjuds, medan jag fortfarande kan neka godnattsaga. Förslaget bakbinder den ena parten: strejk inskränks, lockout lämnas orörd. Konflikten i göteborgs hamn har hetsats och tillåtits att eskalera för att sedan kunna användas för att driva fram ny lagstiftning. Men det går liksom inte bara att lagstifta mot hamnarbetareförbundet. Det rör oss alla, och det kommer att drabba samtliga löntagare i sverige. Att det ens är möjligt att använda sig av en enda konflikt för att skriva lagtext är en alldeles egen liten skandal.Dessutom framstår det som oklart om detta ens kommer att sätta stopp för hamnkonflikten, det beror på hur man tolkar förslaget. Just oklarheten i vad fan detta ens kommer att betyda var det som fick journalistförbundet å visa lite hyfs å rösta mot förslaget. Deras Jonas Nordling är nykter nog å säga att de inte kunde "ställa sig bakom ett förslag som de inte kunde överblicka konsekvenserna av."

Jamen, det låter väl ändå inte så farligt? Lite får man ju strejka iaf? Det är väl kollektivavtal vi vill ha? Det är så de vill att vi ska se på det, ”ett kirurgiskt ingrepp” påstår Torbjörn Johansson. Men grejen med inskränkningar är att de aldrig kommer ensamma. Börjar man plocka stenar från en mur så kommer den till slut att falla. Det är därför de så ivrigt påstår att det egentligen inte betyder nåt. Det är bara en liten sten hörni, kom igen! Men sen tar de en till be sure bout that. Och en till. Sen har de alla stenarna och kan kasta dem på oss och vi har inte ens murjäveln kvar att ta skydd bakom.

Grejen är att även om du inte orkar läsa utredningen, har möjlighet att vara fackaktivist eller av oklar anledning inte vill sätta dig in i situationen finns det en grej du måste fatta: maktförskjutningen.

Ingen vet riktigt konkret vad det nya förslaget innebär i praktiken, i enskilda konflikter och i nya situationer ute på arbetsplatserna. Men man kan ju räkna ut med röven att de aldrig skulle bemöda sig allt detta om det inte hade någon som helst effekt. Vår principiella hållning måste alltid vara att vi har rätt att göra motstånd. Lagligt eller inte, arbetarkamp är alltid rätt. I en tid av sönderfallande socialförsäkringssystem kommer den här skiten att slå hårt mot oss alla. Om inte just nu så på sikt. Därför behöver du inte traggla dig igenom en hel jävla SOU (som vissa andra gör på semestern) för att veta vart du står i detta.

Folk älskar samförstånd. Jag har aldrig fattat det. Torbjörn Johansson säger te flamman att SAC och hamnarbetarna kanske ”inte vill säga” att de ”egentligen” är glada för det här förslaget. Vilket jävla uttalande, nån borde ju slagit honom i ansiktet på plats. Lite redit hårt så. Det gör mig ibland till en jävligt tröttsam person men jag fattar inte hur man inte kan se nödvändigheten av konflikt. Jag träffade T och berättade att konflikten på min egen arbetsplats börjar kännas som det som håller mig uppe i en annars ovanligt djup uppgivenhet. Fred och samförstånd har en enkel grundförutsättning: rättvisa. Annars är det inget värt. När man inte bråkar tillräckligt tycker folk att det är sjukt när man väl ryter ifrån. Det är vad som händer nu, när strejkerna är nere på historiskt låg nivå börjar de betraktas som orättfärdiga. Därför tror de att de har öppet mål för att inskränka rätten till dem. 

När freden blir lag är den ingenting annat än en repressiv front som täcker över att samförståndet är på vår bekostnad.Som vanligt är det enkelt och catchy att säga det med hiphop:

”NO JUSTICE NO PEACE – NO SURRENDER AND NO RETREAT”

Jag ska låta byggnads ordförande avsluta den här texten, med sin patetiska kommentar:

”Vi var tvungna att göra något och nu har vi gjort det”

Lol ja, skitsamma vad fan det var ni gjorde? Ett nytt inslag i svensk historia: Nederlagsöverenskommelsen vol.2. GRATTIS SVENSKT NÄRINGSLIV!!!