Om betald intimitet, korrumperade relationer och prostitutionen vid ditt frukostbord

”Schoenmaker translates some graffiti on the wall: 

´Dear kerb crawlers, we hate you men. We want to get as much money from you as possible.´ 

A response scrawled opposite reads: 

´Fucking whores, you must be fucked until you drop on the ground. We fuck and suck you until your cunt is very sore. Thank you.”

Hat och djupt förakt – going both ways. Det översatta klottret kommer från en artikel i The Guardian som journalisten och aktivisten Julie Bindel skrev i maj 2004. Hon besöker en av Hollands ”tolerance zones” i Utrecht där gatuprostitutionen tolereras, men liksom sköts av ordningsmakten med saker som uppbyggda bås och registrering av kvinnorna. När Rachel Moran, grundare av SPACE international och prostitutionsöverlevare citerat Bindels rader i sin bok ”my journey through prostitution” kommenterar hon dem så här:

”Prostitutes and their clients exist at the coalface of human contempt, and they remain there, too disintrested in each other´s discomfort even to show the other a cursory glance”.

Jag har skrivit om prostitutionen som ett ”arbete” och vad som händer om den släpps fri, som ett jävla skit i största allmänhet, om framtiden för Nordic model och om den fullständigt uttjatade föreställningen om det fria valet. Men det som finns kvar (det finns såklart massor kvar) är våra relationer. Vad händer med det mänskliga? Med vår dragning till - och vårt beroende av varandra? Vad menar vi egentligen när vi säger att prostitutionen är ett hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män, på ett relationellt och intimt plan?

Moran skriver om ett oundvikligt ”interplay of depravity” mellan torsk och kvinna. Hon beskriver detta ”depraverande samspel” som ett yrselframkallande och nyansrikt trassel. Jag tänker att man nog kan förstå det som ett korrumperande av mänskliga relationer? En åderlåtning av vad vi skulle kunna vara i relation till varandra som jämlikar. 

(OBS här då att även om jag skriver om relationer som går åt två håll och om ett destruktivt samspel tror jag att jag tidigare varit tillräckligt tydlig med vart jag står i ansvarsfrågan. Att relationen går both ways betyder inte att de båda parterna bär skuld och ansvar, vilket såklart är en 100% male-business på området.)

Jag tror att vi inte är direkt översugna på att närma oss den här vinkeln av två skäl. Dels för att vi inte vill förknippa prostitutionen med våra egna ”normala” relationer. Vi kan diskutera det som pågår där ute, men för de av oss som inte befinner oss i prostitutionen är det bekvämast om den inte kommer för nära. När tidigare citerade Julie Bindel intervjuar överlevaren Evelina Giobble (från breaking free) i sin bok ”The pimping of prostitution”, säger hon såhär:

”If you want to stop prostitution and you want to stop the men who are driving it, the johns, then all you have to do is look across the breakfast table. Women dont want to do that. So I think women, not prostituted women – women with not a lot of knowledge, just step back. They have to believe that there is a choice, or they would have to believe that men are rapists”.

Självklart vill vi inte veta. Verkligenheten är för jävlig. Men hur gärna vi än vill hålla sexhandeln ifrån oss så både speglar och påverkar den våra relationer till varandra. Den finns vid våra frukostbord.

Det andra är att det är på den här fronten man allra enklast blir utmålad som moralist. Men att bibehålla tron på att kvinnor och män kan leva fria sida vid sida och dessutom ligga med varann i en värld fri från prostituion är inte moralism. Det är verkligt revolutionärt, för att inte säga ”sexpositivt”, hähä. Det är en idé som förkastar tanken om att våra relationer alltid måste smutsas ner av makt och ekonomiska intressen. Det är en idé som vänder sig bort ifrån reaktionära och ålderdomliga idéer om äktenskapliga ägandeförhållanden och uppdelningen i ärbara och smutsiga kvinnor. Det är en idé som bygger på att män och kvinnor är i grunden lika och någon gång skall mötas som fria människor. Den som vill förvränga det till viktorianska kyskhetsidéer är antingen en jävla lögnhals, helt utan mänsklighet och framtidstro eller bara klassiskt okunnig.

Radikalfeminister tror inte på att män föds helt så, genetiskt sugna på våld och övergrepp. Vi tror inte att kvinnor är födda till offer för mäns våld. Vi tror att i patriarkatet ges män makt över kvinnor, och ett sätt att omsätta och upprätthålla den makten är genom att vara våldsam emot kvinnor. Som att tex köpa sex. För att han kan. För att han vill. För den som vill bevara eller förnekar mansdominansen kan sexuellt våld lätt skrivas om till gött sex. Därmed kan den som vill måla ut feminister som moralister skriva om motstånd mot sexuellt våld till motstånd mot sex. Men vi är inte nunnor, vi är revolutionärer och frihetskämpar.

Fram tills rätt nyss verkade de flesta feminister veta att den sexuella frigörelsen inte blivit verklighet riktigt än och att det finns starka kulturella krafter som påverkar flickors och kvinnors sexualitet. Vi groomas fortfarande av porr och typ hela samhället att tro att vår sexualitet går ut på att göra det som män vill. Det vet inte minst alla kvinnor som legat med män - inget får en att känna sig mer kvinnlig än att män vill knulla en. Men när vi förr fick veta att det var vår uppgift och plikt, vare sig vi gilla det eller inte, får vi idag veta att den ultimata frigörelsen är att ”välja” att vara undergiven, pissad på, strypt och/eller köpt. Det är så visionslöst så man kan lipa bara för det. Det gör jag ibland.

Det talas om att kvinnor håller på och ger sex gratis till män och att vi borde ta betalt. Som om sex alltid kommer att vara till för män. Som om sex var nåt som kvinnor bär runt på och kan dela ut. Till skillnad från kraven på betalt house-work är sex helt möjligt att bara skita i, om det inte är gött. Vad händer med oss och vår frihet, våra valmöjligheter och vår sexualitet när ”gratis sex” blir till nåt som konkurerar med det betalda? Har våra relationer då helt kommersialiserats? Och har vi inte i så fall förlorat allt som en sexuell relation kan vara? Någonting tas ifrån oss, och jag hittar ingen bättre beskrivning än att det är en del av vår mänsklighet.

Prostitutionens hela grundidé är denna: kvinnans uppgift är att tillfredställa mannens behov och önskemål. Hur nån ens få för sig att påstå att det är vår frigörelse? Jomen genom att ge upp på tanken om verkligt jämlika relationer och att skriva om sexuellt våld till kort och gott: sex.

Joakim Medin (btw alltså så cute!) skriver i sin bok om svenska män som sexturistar i Thailand att deras ”värderingar tycks eldas på under vistelsen i Thailand och sedan följer med tillbaka till Sverige” och menar därför att sexturism är en fråga också för ursprungslandet. Han menar att thailandsvenskarna har feta problem med svenska kvinnor och den svenska jämställdhetstraditionen gemensamt. Han skriver att kvinnors krav, beteenden och därmed svårigheten att få ligga med dem/skapa relationer till dem driver männen till sexturism för att de där kan få vad de upplever att de nekas i Sverige.

Är ni med? Då utgör prostitutionen en antifeministisk bakväg där relationerna (och männen) inte alls måste förändras. Så länge de betalar kan de få den kvinnliga lydnad de upplever sig berättigade till och kan göra vad fan de vill. Medin träffar den svenske professorn Sven-Axel Månsson (gammal go räv på prostitutionsområdet) som menar att torskarna upplever att kvinnor i prostitutionen har accepterat de grundläggande skillnaderna mellan könen och att kvinnan alltid skall fungera som en slags service-instutition. Förstådd på det här sättet är prostitutionen en extrem manifestation av maktförhållandet mellan könen i stort. Precis den typen av relation feminismen är tänkt att upplösa bevaras och utvecklas ständigt i prostitutionen!

Vad torskarna vill är att maktförhållandet ska bestå OCH att denna extrema manifestation skall vara relationen mellan kvinnor och män i allmänhet. För ni vet prostitution går ut på lurendrejeri. Torsken vet förstås någonstans att han betalar för hennes villighet. Han vet att det är en teater, men han vill inte kännas vid det. Thailandssvenskarna åker inte till thailand bara för att köpa sex utan för att de genuint verkar tro att de thailändska kvinnorna ÄR annorlunda och pengarna liksom försvinner i ekvationen. Pengarna blir en pinsamhet. Hur många stories om hur betalningen försöker täckas över har man inte hört? 

Män vill inte kännas vid att situationen inte är äkta och vill kunna fortsätta låtsas att det hela bygger på ömsesidighet. I forum efter forum beskriver de hur kåt hon var och hur mycket hon njöt av att ligga med just honom – denne fantastiske hingst! Pengarna gör sånna helt skrattretande föreställningar omöjliga. 

I affärsrealtioner, där pengar byter händer och där alla möjliga ekonomiska transaktioner sker försöker man inte låtsas som något annat. Liksom ”Oj nej men ni ville ju egentligen bara GE mig er bostadsrätt men jaja om jag lägger pengarna under kudden här så blir det mindre pinigt!”. Vad torskarna egentligen vill, är att kvinnor ska forma sig efter dem och deras begär helt utan betalning och därför betalar han henne för att få uppleva det, vilket i sig själv blir en motsägelse. (Det finns förstås dom som går igång på själva pengarna också, det finns ju alltid nån jävel som tänder på allt liksom).

I prostitutionen är varan, om den inte är kvinnan själv, själva den ojämställda relationen. Det som saluförs är underkastelse. Självklart föraktar hon hans patetiska teater och han i sin tur föraktar henne som lurar honom och tar betalt. Ett interplay of depravity.

Vet du vad GFE är? Girl Friend Experience. Upplevelsen av att ha en kvinnlig partner: en vara på prostitutionsmarknaden. Naturligtvis är det inte en verklig upplevelse, där det inte alls är frid och fröjd och total makt som erbjuds, utan en flickvänsupplevelse i torskversion. Detta kan vara bland det mest sorgliga man kan tänka sig, och säger det inte allt om vad våra relationer blir i en värld styrd av mansdominans och ekonomiska intressen?

Flickvänsupplevelsen innebär att det inte är bara själva sexakten som är till salu utan en relation över tid. Ofta beskrivs det som en sorts ”betald intimitet” utförd av ”proffessional girlfriends”. Skulle man vilja slå upp ”marknadsperversion” skulle den här skiten vara en passande definition.

Vad händer med vår strävan efter fria och jämlika relationer när män samtidigt kan köpa precis den relation de vill ha? En del normaliseringsivrare skriker då att ”jamen är inte alla relationer redan prositution”? ”Vad är äktenskapet om inte en prostitutionsförbindelse?” Och ja 1. Att någonting annat ockå kan va dåligt legitimerar ingenting. 2. Feminister har låååång historia av att kräva ekonomiskt och socialt oberoende för att bryta äktenskapliga bojor. 3. Att påstå att kvinnors position i äktenskapet är detsamma som när småtjejer får betalt i allt från nya kläder till mat för dagen för att bli rövknullade och agera terapeuter åt gubbar är ohederligt.

Som alla marknader så utvecklas sexhandeln ständigt. Den senaste tiden har fenomenet ”sugardating” fått mycket uppmärksamhet. Såhär skriver Sugardaters.se:

”Om du letar efter någon som uppskattar förhållanden, tycker att gåvor är romantiska eller till och med att en natts romans är vad de behöver i detta ögonblick av liv, är SugarDaters® den perfekta platsen att börja på. Vi tror att basen för en lycklig relation är mer än bara fysisk attraktion. Det handlar om respekt, att tas hand om och beakta varandras gränser”.

(Jezuz fucking christ ”EN LYCKLIG RELATION!!!”)

Richmeetbeautiful skriver:

”Hitta din perfekta matchning för ett förhållande baserat på kärlek, respekt, passion och intellekt.”

Allt utom sex och pengar. Som det egentligen 100% handlar om. De här företagen saluför mänsklig intimitet, själva vår samvaro. Saker som ”kärlek” och ”respekt”, vilket är allt annat än just saker, görs till något möjligt att köpa. Har man minsta vett förstår man att detta gör något fult med oss som människor, och givetvis med vilka vi blir i relation till varandra. Själva det som gör oss mänskliga, som gör att vi behöver varandra och vill vara nära varandra - vårt innersta - förvandlas till något helt frikopplat från oss. 

Relationer görs till ett individuellt vinstmaximerande, där den ena parten maxar intimitet och sexuell tillfredställelse, den andra pengar. Självklart med helt olika konsekvenser, men gemensamt är att de båda parterna måste avhumanisera varandra. De måste se varandra som verktyg för egen vinning. Aldrig som människor, kamrater eller likar. Hur tar vi oss vidare ifrån det?

När alienationsteorin lär oss att arbetaren alieneras ifrån sig själv genom att han tvingas betrakta sina kunskaper och sitt arbete som varor är detta en fullständigt extrem och könsbunden fortsättning där inte ”bara” själva sexakten görs säljbar utan hela känslolivet och allt det som vanligtvis beskrivs som vår enda tillflykt från maknaden och alienationen - mänskliga relationer, social samvaro och intimitet. Det är så mörkt va.

Jag lyssnar på Gps pod ”systrar” och kommer nog att återkomma till den mer ingående när jag inte längre får ångestpåslag varje gång jag trycker play. Här tänker jag på Bella som beskriver hur hon försökt återta kontroll genom att sälja sig. Hon berättar att hon utsatts för två grova våldtäkter som barn och att hon sen försökt hantera den enorma kontrollförlust som övergrepp innebär genom att återuppleva och återta kontrollen i de nya övergrepp hon senare utsattes för av torskar. Flera andra tjejer i poden berättar liknande saker och det är en strategi vi hört om förut, den berättas återkommande av offer för sexuella övergrepp. Prostitutionen marknadsförs dessutom till kvinnor som ”empowering” och som nåt som skulle innebära att ta kontroll över sin sexualitet.

Det är i första hand en strategi som är enormt skadlig och inte fungerar, men det säger också nåt om hur relationerna i ett patriarkat fungerar och uppfattas av oss. Det är ett maktspel mer än ömsesidighet. Den som inte tar kontrollen berövas den och en är ständig överordnad en annan. I slutändan är det förstås männen som vinner, hur empowrade vi än påstår att kvinnor blir. I ett samhälle som helt och håller bygger på pengar är också pengar den enda lösningen som presenteras, på allt. När vi egentligen har så mycket större problem. Problem som löses den dagen vi lyckas frikoppla våra relationer, sex och intimitet ifrån smuts som makt och pengar. 

Ett övergrepp är ett övergrepp oavsett betalning, och aldrig skall de få skriva om sexuella övergrepp till ”sex”. Aldrig får en betald relation bli en normal relation. För vilka har vi då blivit? Och kan vi någonsin bli nåt alls?

Bella berättar om att stänga av. På akademiska pratar man om dissociation, som en av många försvarsmekanismer/strategier som kvinnor i prostitution använder. Rachel Moran i sin tur, skriver såhär om försvar:

”In all of our survival strategies, I can now clearly see, there was the strong impulse to extricate ourselves from the situation. Wheter it was in the psychologigal sense, by dissolving ourselves rigth out of there, or wheter it was in physical ways, like spraying perfume on our nipples to prevent them being chewed or bitten, there was always that same sense of creating distance.”

Och just detta, behovet av att skapa avstånd – att fly iväg, att ta kontroll, att snabba på utlösningen, eller vad det nu kan vara, fungerar inte när det som saluförs är en hel relation. Man kan inte stänga av sig själv under flera dygn eller veckor i taget. Därför beskriver många GFE eller ”proffessional girlfriend” prostitutionen som mycket så mycket värre. Hon har inte en chans att stänga av, att skydda sig själv och sitt jag. Hon måste hela tiden spela en roll, umgås med torsken och inte bara låtsas njuta av sex – utan att genuint tycka om honom. Kanske är grymhet en passande benämning. Torsken, som inte vill veta av att hon inte vill ha honom - och därför inte vill kännas vid pengarna – lyckas genom ”köpt intimitet” komma runt hennes försvar och helt äga henne. Han vill ha true (but false) och han vill dominera inte bara sexakten, utan hela henne.

Det talas ibland om manlig ensamhet. Den finns. Den ursäktar förstås inget. Det finns nåt djupt sorgligt i att vi hellre argumenterar för att det är synd om män som köper sex, än ifrågasätter det samhällsbygge där människor så uppenbart far illa. I en värld av smuts och våld och makt längtar vi efter samhörighet, efter att få slippa ensamheten, att få vara tillsammans. När torskarnas trots allt äkta känslor av sorg, ensamhet och längtan kombineras med den självklara känsla av berättigande grupper med makt chillar med uppstår idén om att det egentligen är han som är offret. Han som faktiskt har känslor blir ju lurad av dessa pengakåta skitkvinnor. Så föraktar det som han egentligen längtade efter.

Tidigare nämnda Medin skriver om GFE och om hur många sexturiter i Thailand antingen har prostituerade ”fasta flickvänner” under semestern och om hur en del också drömmer om att i slutändan hitta ”kärleken” och gifta sig med en undergiven thaifru. Han beskriver att tillräckligt många utländska torskar tar livet av sig för att uttrycket ”Pattaya Dive” ska finnas, och ja buhu liksom, en torsk hit eller dit men poängen är att det finns nåt så kallt och meningslöst i prostitutionsindustrin att vi inte riktigt kan med det. I vanlig ordning får kvinnorna skulden, männen varnar varandra för ”kallhjärtade och opportunistiska” kvinnor och menar att kärlekskranka män kan bli svårt utnyttjade (eh LOL). Lömska golddiggers som bara vill ha honom för pengarna, som flinar upp sig och ljuger men som på insidan är kalla och kalkylerande... Det är en misogyn nidbild vi känner väl igen, och som inte appliceras bara på kvinnor i prostitution. Utan på alla kvinnor. 

Prostitutionen speglar allmänna mönster mellan könen och påverkar synen på kvinnan såväl som på vad mellanmänskliga relationer egentligen är. I dess kölvatten hatar vi varandra. I dess närhet finns inget äkta och det enda som är viktigt är vem som vinner – och vem som förlorar.

”För alla fattiga unga flickor som prostituerar sig är den stora vinsten att bli tillsammans med en västerländsk man. I vårt kvarter här i Hua Hin finns det många medelålders eller äldre, överviktiga, västerländska män som bor med thailändskor. Flera av dem är svenskar. Och då tänker man, bvem r vinnaren? Det är oftast de thailändska kvinnorna” säger svenskan Helena, som bor i Thailand till Medin. Så jävla äckligt. Herregud Helena.

Ni vet, i ett råkapitalistiskt system, där män alltjämt dominerar och där allt mer utav mänskligheten säljs ut vill jag mest säga: är det inte hemskt? 

Är nånting på riktigt? 

Sånt främlingsskap. 

Sån avskärmning. 

Som själslig jävla död.

Kärlek måste inte vara vacker. Men den måste vara gratis, driven av lust och längtan. Jämbördiga sängkamrater emellan – där båda vinner och ingen förlorar.

Så länge vi låter sexhandeln leva, och finnas ibland oss. Mitt emellan kvinnor och män. Hur kan det finnas nåt annat än hat?