”Jag vill läsa om begär och skam”
skrev han till mig. Jag insåg då att just det upptar löjligt
mycket tid just nu. Inte så mycket skam egentligen. Jobbar inte så
mycket med det, vilket jag är väldigt glad för. Begär då. Jag är
sugen. Men hur i hela satans friden hur får man ihop sin övertygelse
och sin tillintetgjorda naivitet med sin libido?
”Kan du inte skriva om
heterosexualitet?” frågade någon.
Nej det kan jag för helvete inte för
jag kommer bli helt deprimerad tänkte jag, och gjorde det iallafall.
En av dem som got away dyker upp i huvet. Han
är sambo nu. Säkert skittråkigt men det gnager lite ibland ändå.
Jag försökte förklara för honom att jag inte orkar, att om jag
skulle ha in en person till i mitt liv att älska så nära, då går
jag under. Det skulle inte finnas en minut till över till mig. Ett
liv av kärlekskneg, at its best. Så tack och hej sa jag.
Han svarade nåt som jag fortfarande
tänker på ibland;
”Du vet, tanken är ju att om man är
ihop med någon så FÅR man energi och ork?”
Det vet jag väl! Eller gör jag det?
Så tydligt, in my face, att det inte är det jag förväntar mig. Ni
vet när man är nykär, eller åtminstone lite crushed: då är allt
så fett, man är så grym, man orkar, man vill och man kan! Tänk om
vi kunde sluta att ge det där till män, och bara ge det till
varandra istället. Det maxade självförtroendet, bekräftelsen på
alla plan. Kanske skulle we run the world, på riktigt då. Ändå
vill vi inte leva ett liv utan män, eller asså inte jag då. En
värld utan patriarkat skulle på intet sätt vara automatiskt
jämlik. Klassamhället, det verkar konstigt nog vara rätt lätt å
glömma bort ibland.
Det var längesen jag hörde någon
snacka om politisk homosexualitet. Folk gör liksom inte det längre va? Jag tror att vi kopplat vid
det här laget att det inte riktigt funkar så med sexualitet.
Politik kan ju göra det å andra sidan. Även om jag är
fullständigt övertygad om att sexuella preferenser är socialt
konstruerade (skapade, hittepå) går det inte att avfärda dem som
endast det. Samtidigt som det är löjligt tydligt att kanske främst
heterosexuellt sex genom tiderna varierar med såväl porrutbud som
kvinnors sociala rättigheter så finns där något mer. Eller? Vem
fan vet egentligen.
Men hur gör man när man vill både ha mannen
och döda honom? Eller ännu värre, när man själv vill va
kakjäveln utan att förbrukas?
Det var pride och där satt jag och var
så jävla straigth. Helt rak. Nån gång kanske lite sugen på
kvinnlig tunga, ett ömhetsbevis till hon, som också är på min
sida. Lever livet som jag. Det är inte sexualiserat, inte fyllt av
begär. Det är mysigt, men det är inte åtrå. Varken begär eller
skam då, kompis. Tyvärr. Återvändsgränd.
Är heterosexualitet sexualisering av
polarisering? Är det att gå igång på könsroller, mönster,
uttryck? Ja. Så måste det vara, men det kan inte bara vara så? Min
wifey pratar brett flinande om sex med män som power-trips. Jag på min kant har
jobbat länge med att försöka separera makt och sex. Det har gått
framåt, men jag kan fortfarande komma på mig själv med att vilja
ligga med någon för att jag vill vinna över honom. Jag vill att
han, stora stygga jävla vargen ska titta på mig med valpögon och
be om det. Vilja ha mig tills hans sprängs. Så otroligt kvinnligt,
att tända på sin egen passivitet, på vad någon annan vill...
Vad är det där egentligen? Är det en
kompensation för att jag känt mig så ägd så många gånger? Det
är inte aggressivt, jag vill att han ska ha det bra. Det handlar om
att göra en plan och fullfölja den. När det kommer till kritan
handlar det om kontroll. Idag vet jag, att vill jag vinna skall vi
inte ligga. Alltså med det inte sagt att jag är superrimlig eller
att jag inte gör det iallafall ibland. Men gumman behöver du
kontroll, är något fel! I det upplägget är hans
tillfredsställelse sexuell, din bara flippad. Ändå är det tillfredsställelse, många gånger den enda som bjuds, vid sidan av
kränkning eller intet. Självklart måste ingen vinna vid
heterosexuellt sex. Men fan vad ofta bruden förlorar ändå.
Det ska ju va två-player. Försöker
mig ibland på såna där frisläppta ”vi bara ligger med
varandra”-upplägg som folk har. Lite laid-back sådär. Fan det
minst tillbakalutade någonsin, första säsongen prison break var
mindre dramatisk än folks ”chilla” upplägg. Jag har aldrig
träffat en snubbe som klarar av det. Så fort man legat är man
liksom ägd, förutsatt att man ses regelbundet. Jag får
utskällningar, hinkvis med skuld och 300 kilo ansvar.
Jag är ändå
inte laid-back, faktiskt helt oavslappnad som person så det faller
oftast inte så väl ut. Efteråt ska vi fortsätta vara vänner.
”Förlåt för att du blev ledsen” säger han kanske. Inte för
att han var en idiot då liksom. Det var inte så allvarligt. Så
säger vi. Jag säger inte hur allvarligt det faktiskt var. Hur det
fick mig att känna mig fostrad och tillrättavisad. Som ett barn.
Utskämd. Värd så lite. Vi var vänner. Tills du kom in i mig. Du
tyckte jag var rolig och härlig och frisläppt och impulsiv. Ända
tills allt började handla om dig, och jag skulle ändras. Ända
tills min personlighet och mitt beteende började handla om din skam.
Låt oss återkomma till Prison Break.
Knappast en slump att det dyker upp i mitt huvud. Vad är det med
fängelsemiljön? Vad är det med arbetskläder? Vad är det med
aggresivitet? Vad är det med oss? Hur kan vi tända på dem? Hur kan
män i fängelse få kärleksbrev från kvinnor de aldrig mött?
(Förutom tryggheten i att veta var han är då heh). M sa att åtrå är
jobbigt, att åtrå nåt jobbigt är det värsta.
Jag har försökt
prova nåt annat: bli rimlig - knulla en tönt! Nån sån där snäll
universitetskille med frisyr och fula shorts. Ok det var elakt, men
det hjälps inte. Hur gör man när de enda alternativen som bjuds är
att kompromissa med sig själv, med allt som man är eller att avstå?
”Det kanske kommer nån go,
våldsam dansk nu till demonstrationen siste september” sa C och vi
skrockade rått. Åt hetero-verkligheten av urballade begär
uppvispat med politiska värderingar.
”Är det inte värre ändå?”
frågade nån annan.
”Liksom värre med snubbar som hävdar
att de är feminister, de där som vet om att förtrycket finns. Det
är fan grisigare å vara en gris när man vet om det”.
Jag skrattade igen. Kanske är det
värre, jag vet fan inte. Men sanningen är att alltid slår
machoskiten fel. Det går helt enkelt inte att kombinera. Med det
inte sagt att man måste ha glassfärgade shorts istället.
Hur motstår man en mansbringa i
sommarsolen? Det gör man inte. Man ba äger den, tillgodogör sig
den, smeker den, luktar, känner, älskar. Sen är det slut. Det
måste vara slut för natten kommer och gemensamma räkningar, bolån,
gräsklippare, släktmiddagar, måndagsmornar stundar (varför inte
en go vårdnadstvist?). Hur kan vi älska i ett system som bygger så
mycket på rutin, på konsumtion, på våld, på juridik, på ständig
tillväxt och på makt? Jag känner igen tillväxt. Jag känner mest att jag önskar
att jag inte fattade nåt av vad vi egentligen gör. Kanske gör jag
inte det heller.
Jag känner inget analsex!!! Jag kände
med Elin när hon skrek. Och jag erkände i vuxen ålder att jag hela
tiden hejade på Johan Hult. Jag hejade på killarnas lag. För jag
är så jävla straigth.
Läste någonstans att en definition på
heteronorm är att det inte ses som en läggning. Men jag är så
jävla lagd alltså, ba lägg mig för fan! Ändå undrar jag, vad
håller vi på med wifeys? Vi snurrar runt i den här testo-smörjan
av ständiga besvikelser. Jag menar ärligt, alla kvinnor som ligger
med män utan bankkonton och stamtavla kan den här: dubbel-duschen.
VARFÖR har de alltid den där jävla gröna dubbel-duschen? Vidare
tenderar arbetarkillen att ha svarta lakan, svarta tallrikar, svarta
kaffekoppar., svarta möbler. Fan svart allting. Sån fantasilöshet.
Enkla vägen ut. Vägen ut ur personlighet. Har de aldrig hört talas
om Nivea? Palmoliv? Inte? Liksom missat de 700 andra alternativen som
finns i en average duschhylla på willys. Sån skall han vara.
Ointresserad, blank som person. När man traskar hemåt en söndagsförmiddag
och luktar dubbeldusch, ärligt det är då ni inte ska höras igen.
FÖR DET ÄR INTE SÅ LÄTT Å VA
STRAIGTH HELLER (obs tillsätt rejäl saltnypa då)
MVH Carrie Bradshaw pissfattig-edition
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar