Om mötena ang tillfälliga bostäder åt människor på flykt

Så, premiär folks! Välkomna! 

Jag väljer nåt aktuellt och gött lättsmält tänkte jag, så jag inte förolämpar nån eldig djurrättare eller nåt det första jag gör. Så, tänkte att jag skulle börja med de här s k informationsträffarna inför eventuella hvb-hem för människor på flykt som hållits i GBG det senaste. Även applicerbart på ca hela landet.

Ok, så vad är grejen? Runt om i Göteborg skall boendeplatser ordnas för människor som kommit hit som flyktingar. Sympatiskt nog vill staden sprida dessa boenden och åtminstone till att börja med bygga i stadsdelar som inte redan tagit emot särskilt många (wow-faktor på den ändå). Informationsmöten om byggplanerna har hållits och fler planeras. Mötena runt om i Sverige har vart välbesökta. Bland den upprörda rulltårtekäkande medelklassen har det kryllat av mer eller mindre lokala sverigedemokrater, nazister och diverse ljusskygga högerfaces. På en del platser i landet har man slopat byggplanerna efter att möten urartat.

På de senaste mötena i Kortedala och i Tuve hördes andra röster. Klart man kan förstå de locals som faktiskt kommer på mötena för att få information, och inte för att typ lipa högst, när de ifrågasätter dom som deltar på möten men inte bor i stadsdelen.Men den här frågan är allas. Och det finns ett uppenbart behov av att helt enkelt delta på mötena och utgöra en positiv motpol till de urballade villaägarna och deras plötsliga natur-, student-, äldre- och allting-utom-flyktingar-intresse. Ett behov av att backa upp de röda krafter som såklart finns ute i stadsdelarna. Tanken är varken att omvända högern eller ställa till bråk. Tanken är att inte låta rasisterna komma undan med sin strategi att utge sig för att representera oss alla andra. Att inte ge dom öppet mål. Det finns massor av människor som kan se både värdet och rättfärdigheten i att ta emot människor som kommer hit, men de ser i regel inte nåt behov av å gå på nåt hetsigt gnällmöte.

När vi satt och lyssnade på de stackars trängda tjänstemännen i Tuve vände jag mig till min homeboy och viska: ”Asså det låter ju som att han är rädd att bli skjuten typ”. 

Han ba: ”Ja? det är han la också”. 

Och sån var känslan. Hela deras information kändes som ett nojigt försvarstal. Med sin tanke om att typ ”ta folks oro på allvar” var hela jävla ”infon” en enda rasism-normaliserande-ramsa.

När en kvinna på mötet i Kortedala hävde ur sig nåt lagom ocensurerat om att hennes blonda 15åriga dotter skulle bli hotad av 60 invandrarkillar svarade den tillmötesgående tjänstemannen att han såklart förstod hennes oro, han som själv har döttrar. 

Man ba: MANNEN HENNES ”ORO” ÄR RASISTISKT DRAVEL. 

Men genom att stå där på scenen och bekräfta den har du gjort den legitim och verklig.

I presentationen sas saker som ”ja, vi har ju inget val” eller ”vi har ju kommit långt med jämställdheten i Sverige och det måste man ju lära sig när man kommer hit”. 

Man ba: TACK FÖR DEN SAKLIGA INFON! 

Eh, ja vet en å annan kommungubbe som skulle va i behov av lite go kvinnosynsträning.

När tidningarna skriver om de ”starkt kritiska” rösterna på mötena borde de istället berätta om den uppenbara rasismen. Om det illa dolda hatet och om de välbärgades privilegier. Självklart tar ingen mikrofonen och säger att de vill att barn skall dö på Medelhavet, svälta ihjäl i krigets Syrien eller att kvinnor ska föda vid taggtrådsstängda gränser. Men konsekvensen av det här motståndet är trots allt, just detta.

Kanske mest uppenbar blev den maskerade ”kritiken” i Tuve när ”vad-hon-nu-hette” berättade om oron över att förlora de fina träden och parkmiljön utanför sin trädgård. ”Vad-hon-nu-hette” ansåg sig tillhöra en hittills okänd grupp som hon kallade ”fornsvenskar” (fo real), och dessa skall alltså ha nån alldeles särskilt helig relation till alm-träden i Tuve. Asså ärligt lady, skriv ett överklagande i runskrift!

Skämt åsido, även om en del av den blå sidan uppenbart tillhör den yttersta begåvningsreserven är det viktigt att vi slutar behandla och betrakta rasisterna som just, ett skämt. De har återigen blivit en politisk kraft att räkna med och de vinner ny mark. Det är dags att vänstern slutar garva redan innan alla våra hånfulla youtube-klipp är slut. Att skrattfesten dessutom många gånger är mer eller mindre borderline-klassförakt gör inte saken roligare. En tänkande människa till som vräker ur sig att alla SDs väljare är korkade eller förklarar rasism med ointelligens och jag får spel. För många av dem som kommer hit, eller som lever här och är icke-vita är rasisterna ett jävligt påträngande och verkligt hot. De är livsfarliga, oavsett om de kan räkna eller ej. They still got matches allrigth. Och ärligt, hur jävla roligt är det?

Extremhögern ägnar sig åt en aggressiv splittringspolitik där människor ställs mot andra människor. Som att ett slopat hvb-hem automatiskt skulle förvandlas till ett nytt fornnordiskt äldreboende! När rasisterna turnerar som krösus fixaresorkar måste alla bamses vänner ta å skärpa te sig. Splittringen är det korta svaret på varför rasismen är ett hot mot oss alla. 

Vi som vet att vi behöver varandra får aldrig låta rasisterna hävda att de representerar oss!