Om slöjdebatten - förbudshets, överintresse och nyfascism

Det var första maj. Jag var på masthuggstorget i vanlig ordning och medans delen av tåget ”Rätten till våra kroppar” skanderandes: ”Hands of my hijab!” samlades framför oss tryckte jag en (ovanligt röten) falafel med min boy. Han är från turkiet. Vi pratade om hur han är fostrad med skepsis mot islam (inte mot slöjan nödvändigtvis pga inte alltid religiös). Vi var där på torget och vi pratade om hur annorlunda det är beroende på en grupps status och i vilken politisk verklighet man råkar vara. Just för tillfället är jag på en regnig hisingsbalkong, skrivandes om en svensk ”kontext” som typ ”sammanhang” heter när det ska vara lite fint.

”Det är ju annorlunda här, i Sverige just nu handlar det liksom om att backa en förtryckt minoritet”, sa han.

Och så enkelt hade han lagt linjen. Den här texten handlar inte om slöjans historia, varken den religiösa (obs ofta också kristna), den kopplad till klass och kyskhet eller den till vad fan som helst. Liknande analys kan göras om i princip alla ”klassiskt” kvinnliga klädkoder. Jag menar for fuck sake låt oss analysera klackskons historia eller kjolens. Många har gjort just detta.

Den här texten handlar inte om huruvida man ska täcka sitt hår eller inte. Av den enkla anledningen att något så personligt har ingen med att göra. En del kommer att kritisera att jag skriver den här texten. Men den handlar inte om min åsikt om enskilda människors val, för det är inte särskilt relevant. 

Den handlar inte om kvinnors agerande, den handlar om en urspårad och snedvriden debatt och om vad som händer när nyfascister tillåts påverka lagstiftning. Den handlar om staters, politikers och arbetsgivares agerande. Det är allas business. 

 

En del kommer att kritisera jämförelser i den här texten. Men att jämföra exempelvis klackskor och slöja är inte att säga att det är SAMMA SAK. Ingenting är samma sak som nåt annat. En jämförelse används för att göra argument lättare att förstå. Det är inte min mening att förminska den betydelse slöjan har för många.

Att inte skriva den här texten hade gjort att jag varit en del av de svennefeminister som får kritik för att inte vilja diskutera saker som inte berör oss personligen. Men vad fascister, stater och arbetsgivare gör berör mig. Vad som rör andra kvinnor rör mig, för att feminism är solidaritet.

Den feministiska saken är att backa sina systrar, för alla kvinnors skull. 

 

Jag backar den som älskar att bära slöja. Jag backar den som inte vill och skiter i. Jag backar den som bär den av tvång och inte kan/vill ta figthen och den som överhuvudtaget inte berörs av slöja-eller-inte-tjötet. Jag har den största respekt för dem som utstått tortyr för sitt val att inte bära den. Samma respekt hyser jag för dem som utsått detsamma för sitt val att bära den. För att detta är feminism. Feminism är inte att kritisera enskilda kvinnor. Feminism är att kämpa mot en patriarkal samhällsordning, mot stat, kapital och mot enskilda män som kämpar mot oss.

Du kan egentligen tycka vad fan du vill om hijaben/sjalen/slöjan, det intressanta är trots allt vad du tycker om kvinnor och vår rätt. Den här texten handlar inte om slöjor. För självklart är det inte så jävla enkelt som att välja mellan att den bara är en symbol för ont patriarkat eller bara en anspråkslös tygbit.  

Låt oss tala om själva slöjdebatten och vad ett eventuellt förbud skulle innebära. Då handlar den här texten om rasism, fascism, förbud och statens makt över människor.

Det absolut bästa vore såklart om vi inte hade den här diskussionen över huvud taget just nu. Men frågan om slöjan återkommer även i vänsterkretsar. Påfallande ofta är det commie-males som tycker det är relevant att prata om huruvida nån ska visa håret eller inte. Plötsligt är de så jävla intresserade av feminism att de är beredda att springa nyfascisternas ärenden för kvinnornas skull. Utan att ha nån avancerad statistisk uppgift på det hela vill jag anklaga den där gruppen som är besatt av att hävda ”arbetarklassens” intressen så jävla ofta att de glömmer bort att den trots allt består av en stor grupp kvinnor (med slöja). Ni vet de där som tror att klass är synonymt med kroppsarbete. Så fick de en känga också, moving on...

Jag är kritisk mot religion över lag. Inte sådär superpassionerat som en del andra, för jag tycker att det också finns det som är positivt med att människor tror på något alls (detta kan vi tjöta om i evighet en annan gång). Men religionsfrihet är en absolut förutsättning för allt som skulle kunna med å kalla sig ”demokrati”. Men, detta handlar inte i dagens Sverige om enbart religion. Det handlar om nåt mycket större än så. 

En sann antifascistisk feminist måste hata ISIS och talibaners slöjtvång likväl som svennefascisternas förbudshetsande.

Medelhavets stränder 2015. Sverigedemokrater går runt mellan hjälporganisationernas personal och delar ut flygblad till de människor som lyckats fly över havet.

Under rubriken ”NO MONEY, NO JOBS, NO HOMES” står varvat med annan skit:

”Sweden is a modern western country. Here women and men are equal. Forced marriages and polygami will never be accepted. Halal slaugther, wearing niqab or burqa in public places will be forbidden in our country.”

Handlar då detta om att kvinnor skall komma hit och söka fristad? Nej, SD skiter såklart i kvinnor, så mycket vet vi. Påståendet om kommande förbud mot heltäckande slöjor (som dessutom är lögn) används för att människor inte ska komma hit. Detta är vad förbudshetsarnas nedkokta agenda är. De vill inte att folk från andra platser ska komma hit, och de vill göra livet förbannat surt för dem som lever här.

En mer sanningsenlig skrivning hade ju varit till exempel:

”In sweden you can wear what ever the fuck you like. If anyone forces you to do or wear anything against your will it is a criminal act and there is help. BUT since we are facist assholes and sweden is not equal, we will harass you and make your life as miserable as possible if you decide to wear what ever the fuck you like as well as if anyone is forcing you to wear something against your will.”

Olika typer av förbud mot heltäckande slöjor på offentlig plats har samtidigt fått fäste i Europa. Kanske är det inte så långt bort från Sverige som åtminstone jag vill tro. 

Belgien och Holland var tidiga, Frankrike är la det mest uppmärksammade exemplet. Våld mot kvinnor i slöja har ökat parallellt med slöjförbudet i Frankrike. Förbudet har serverat polismakten en möjlighet att på laglig grund trakassera och förfölja en redan utsatt grupp kvinnor. Det har gjort att enskilda rasistiska svin upplever sig ha folkligt stöd för övergrepp. Att det dessutom förs fram som en reglering baserad på kvinnors rätt är den moderna politiska retoriken i ett nötskal. Avklädd och hotad. För sin egen rätt. (kräkpaus)

I Frankrike kan man alltså bli haffad på stan för att man bär slöja som täcker ansiktet. Man måste då visa sitt ansikte på uppmaning. Gör man inte det får man åka med till stationen (vi vet väl alla vad som gång efter annan händer i polisbilar?) och visa ansiktet där. Som straff kan man få böter. MEN, OBS DENNA ÄR HELT SJUK: man kan också tilldömas att gå en ”medborgarkurs” i franska värderingar. Handlar då detta om kvinnors frigörelse? Nej. Är det inte löjligt uppenbart att det handlar om att inte vara fransk nog?

Vi har fått vittnesmål om hur uppjagade polismän slitit kläder av kvinnor på offentlig plats eller tvingat dem att klä av sig inför andra. 

Oavsett vad du personligen tycker om slöjan måste det framgå att vad detta handlar om är en enda sak: att minska livsutrymmet för de icke-önskvärda. Va fan att ”avslöja” kvinnor var något om kolonisatörer ägnade sig åt på sin tid!

I den schweiziska kantonen Ticino kan heltäckande slöja på offentlig plats ge böter på så jävla mycket som motsvarande ca 85 000 kronor. Lagen är dessutom specifikt riktad mot slöjor och gäller inte typ skidmasker och mc-hjälmar. Alltså handlar det inte om att visa ansiktet. En sån lagstiftning kan bara handla om rikets säkerhet (också vanligt argument) om man på allvar menar att muslimer i sig själva utgör ett sådant hot. Det är rasism, solklart. Som feministisk idé är det ju också relativt helsjukt att bötfälla en person en enorm summa för att göra något som man då tänker sig att hon är tvingad till... Tack för frigörelsen, får jag kvitto på det?

Jag säger inte att det inte finns kvinnor som blir förtryckta med islam som vapen. Precis som kvinnor blir förtrycka med alla till buds stående medel även utanför den religiösa sfären. MEN idén om den bruna besten, den muslimske mannen och hans kvinnosyn är en grundpelare i den nyfascistiska retoriken (med honom kommer den dödsförtryckta viljelösa kvinnan). Den blåses upp och används för att kunna driva vidrig politik. En vänster värd namnet kan aldrig gå med på det. 

Det betyder inte att vi ska blunda för att det finns kvinnor som flyr förtryck som vi i Sverige har svårt att föreställa oss. Det betyder inte att vi ska blunda för att det finns kvinnor som är beredda att utstå piskrapp och fängelsestraff för att slippa slöjan. Men förbudet, det är inte till för dessa hjältinnor.

Jag menar ärligt, kan vi ha två tankar i huvudet samtidigt? Det är feministiskt att backa de kvinnor som trotsar slöjtvånget i ex Iran. I Sverige är det feministiskt att inte ställa upp på en utveckling som gör en särskild grupp kvinnor till slagträ i en debatt som egentligen skiter i dem. Gemensamt för de båda förhållningssätten är att motsätta sig lagreglering om (kvinnors) klädsel.

2014 startade exiliranska (alltså bor inte längre i Iran) journalisten Masih Alinejad facebook-protesten ”Friheten i smyg” där iranska kvinnor fotar sig utan den lagstadgade sjalen på offentlig plats. Sidan fick snabbt över en kvarts miljon följare och det hela var helt sjukt fett faktiskt! Men, Alinejad håller linjen och säger att hon inte är emot slöjan. Hon är emot det iranska hårförbudet och kvinnoförtrycket. Rite on!

Så kommer svennerasisterna å säger typ att:

”Jamen om man kommer till Sverige så får man anpassa sig! Här visar vi minsann håret och man får ta seden dit man kommer. Om vi skulle åka till Iran så måste vi bära slöja där!

Jag skrattade högt när jag läste nån som skrev typ: ”Jaha så nu har vi fascistdiktaturer som måttstock och förebild?”

Inte så oväntat kanske!

Vi måste kunna ha olika förhållningssätt beroende på det politiska läget. Det är inte så jävla svårt faktiskt. Den europeiska besattheten av slöjan och diskussionen som den förs idag leder till kränkningar och misstänkliggörande av en stor grupp kvinnor (och män). Det är inte kvinnorörelsen eller vänstern som driver slöjförbud och att titta på idéns företrädare är fingervisning tydligare än någon om vad det hela egentligen handlar om. Nyfascism. Rasism. Kvinnoförtryck. Räkna ut det med röven tack.

Debatten förs över kvinnors huvuden och för samtliga som tror på kvinnokollektivet är det därför ett problem. Man måste fråga sig, är kvinnokampen till för någon särskild, eller är den till för oss alla? Vi är ett kollektiv förenat av könstillhörighet, inte av politisk övertygelse eller religiös tro. Det är ett spretigt kollektiv vars värde vi försöker upprätthålla och vars fiender vi motarbetar. Men vi måste inte alla tycka samma. Skulle fuckin Alessandra Mussolini komma och knacka på min dörr och söka skydd från patriarkatet skulle jag ge henne det. Skulle hon däremot vilja sprida propaganda skulle vi vara fiender. 

Systerskapet är solidaritet, inte likhet.

Likadant måste det vara med klassen, och slöjan är trots allt numera också en arbetsmarknadsfråga på många sätt. Klasskamp måste bedrivas av och för dem som tillhör arbetarklassen, oavsett allt annat. Ärligt verkligen, vad håller vi annars på med?

Så. En ung kvinna sökte jobb på SAS. När det väl kom te kritan fick hon inte jobbet, om hon inte kunde tänka sig att ta av sig (den ej heltäckande) slöjan på arbetstid. EU-domstolen kom i mars 2017 fram till att arbetsgivare får neka arbete för personer som bär ”synliga religiösa symboler” om de hade en sådan policy redan innan. Och så gick debatten loss och visst, det är la inte en mänsklig rättighet att arbeta på SAS. Men det säger rätt mycket om den minimala förståelse som finns för vad slöjan egentligen är för något. 

Det finns massvis av olika slöjor, en del knyts som turbaner, andra som en stor hårknut i nacken, en del är tigtha runt ansiktet, en del är i glada färger. Men liksom gemensamt för dem alla är ändå att en slöja tar man inte bara på och av som vilket plagg som helst. Så enkelt är det inte. Istället uppstår ett hinder för att ens kunna arbeta. 

 

Jämför vi med barnmorskan som inte ville göra aborter och som också jag uppmanade att bara ta ett annat jävla jobb var att hon inte kunde tänka sig ATT UTFÖRA ARBETET. Detta mina vänner, är den avgörande skillnaden. I fallet med barnmorskan handlar det om själva arbetsuppgifterna och om värderingar (som alla nu är besatta av). I fallet med slöjan handlar det om att NEKA arbete på personlig grund. Det är helt enkelt två helt olika saker.

I Danmark pågick en förbannat hetsig debatt om huruvida domare skulle få bära slöja. Lena Sundström återger i sin bok ”Världens lyckligaste folk – en bok om Danmark” hur debatten kom att handla om huruvida kvinnor i slöja kunde döma efter danska lagar (eller sharia?!). Eh, ärligt talat liksom. Sundström citerar Sabba Mirza som är juriststudent och vill bli domare. I tidningen nyhetsavisen skriver hon:

”Förr diskuterade man i USA om svarta kunde döma. Senare om kvinnor kunde döma, eller om de var för känslosamma. Nu diskuterar vi om folk med slöja kan döma neutralt och opartiskt.”

Hon fortsätter:

”Jag menar att det är hyckleri när man säger att muslimska kvinnor bara går där hemma med barnen, medan man samtidigt förhindrar dem från att få en utbildning, för att de inte får ha slöja på sig.”

Och ett jävla hyckleri är det verkligen. Hela norra Europa är besatta av invandrade människors ”bidrag”. 

 

Inte då de bidrag som de rasistiska lögnhalsarna påstår att de får, utan vad de själva skall bidra med till det nya landet. Ändå duger det inte att bidra. Målet är inte att någon skall lyckas göra det. När slöjbärande kvinnor ”bidrar” vänder debattens fokus och börjar istället handla om allsköns jävla problem deras deltagande på arbetsmarknaden påstås ställa till med. Nationsfanatikerna kräver att de ska ”lyckas”, men ägnar sen alla hästkrafter åt att sabotera. Va fan slöjan har till och med diskuteras som en ”potentiell bakteriekälla”!

Sundström intervjuar också Yeliz som överväger att flytta ifrån Danmark:

”...och det har betytt så mycket för mig att studera, jag älskar att studera och jag har verkligen njutit av det. Så kommer några människor och säger, vet du vad, det är fint att du har några drömmar och några ideal som du vill realisera, men det struntar vi i. Om du vill använda dig av dina kvalifikationer på arbetsmarknaden skall du använda dem utan din slöja.”

Jag tänker från balkongen: hur mycket ska man egentligen behöva ge upp för ett arbete? Arbetsgivares makt över oss, dem vi är och allt som är viktigt för oss i livet, den måste vi stå emot. Så länge vi kan utföra arbetet har de inte med det att göra. Simple as that.

Åter till Sverige. Slöjdebatten förs också specifikt om barn. 7 feb i år skriver svt.se såhär under rubriken ”Så vill moderaterna stoppa slöja i skolan”:

”...Bland förslag som handlar om mentorprogram, snabbare och bättre introduktion i samhället och tätare samverkan med näringslivet skriver Moderaterna i Västerås under rubriken ”Riktlinjer i skolan” att:

”Vill man ha slöja är det ett beslut som varje vuxen får ta själv. Små barn som inte kan välja själva ska slippa ha slöja, vilket är något som verksamheten bör prata om. Information om detta ska ges till föräldrar via föräldramöten och i behov vid utvecklingssamtal.”

Genom att prata med föräldrar på utvecklingssamtal och i andra möten vill man att skolan gör klart att det ”inte är önskvärt” med slöja för mindre barn.

"Det är viktigt att vi faktiskt pratar om att vi i Sverige inte tycker att små barn ska ha slöja. Att man är tydlig med och informerar om det", säger oppositionsrådet Elisabeth Unell (M)"

För det första är det ju jävligt intressant att denna Elisabeth kan tala om vad ”vi i sverige” vill. Men hur som helst, oavsett om man tycker att barn ska kunna ha slöja eller inte så är det återigen förbudet som blir intressant. Samtidigt som utbildningssystemet har nedmonterats och rånats på resurser så tycker alltså moderaterna att detta är något att lägga tid på. Samtidigt som sagda moderater vet att förbud skulle strida mot religionsfriheten (och barnkonventionen) och därmed inte kommer införas i första taget vill de med detta ha en diskussion om ”svenska värderingar”. Återigen den nya nationalistiska besattheten. Man kan mycket väl tycka att barn inte skall ha saker som är till för vuxna, som smink eller sexiga underkläder eller slöja. Men förbudet mina vänner! ”Informationen” om vad som gäller och vem som bestämmer det. Inte minst måste vi vara förbannat kritiska mot att ett eventuellt slöjförbud i skolan skulle innebära att (vissa) muslimska föräldrar skulle fråntas sin rätt att fostra sina barn, den rätt som alla föräldrar har (OCH JA, inom rimlig gräns, det säger la sig självt).

Har moderaterna tänkt på att de barn som eventuellt tvingas bära slöjan mot sin vilja (som de bryr sig så mycket om) kanske skulle vara hjälpta av att alla skolor har en kurator på heltid? Att lärare har tid till socialt arbete och tid utanför undervisningen för att vara en trygg vuxen för barnet att prata med om hur hon har det? Satsningar på skolhälsovård och rimlig tillgång till skolsköterskor?

Nej, istället efterlyser man en diskussion om ”svenska värderingar” vilket i sig säger jävligt mycket om vad och vilka som anses ingå i det. Vad det gör med den redan utsatta gruppen flickor att pekas ut på det här sättet benämner man inte, för de ska ju bli ”svenska” för sin egen skull...

Idén om slöjbörbud är nyfascistisk. Slöjdebatten som den förs idag är rasistisk och antifeministisk. Så ladies, "sorry about the mess here in Sweden". Please wear what ever the fuck you like! Att vara feminist är inte din look. Dont hate the player, hate the game. 

Det enda krav feminismen ställer på oss är solidaritet. Du måste bara backa din wifey!