Om att (ny)facism + antifeminism = sant

”Men kan ni antivita kretiner sluta låtsas som att överfall-gruppvåldtäkt - sexuella trakasserivågen i Sverige handlar om enstaka individer och företeelser och inte om ett synbart, främmande kulturellt mönster i hela den multikulturella-immigrant motagande västvärlden.
Är det denna utveckling som alla goda pk hens, radikalfemenister, jämställdhetsivrare önskar? Kommer ju bara att bli värre. Vem tror ni är multikulturen och massinvandringens största offer om inte den europeiska, svenska kvinnan som är dom första att ta del av den spännade kultursyn och brist på respekt som dessa främlingar framvisar Värdfolket I Europa. Sorligt nog är flertalet kvinnor i väst för refugee welcome. Tack sverigehatare.”

Ovanstående text kommer ifrån en av alla de rasistiska grupper som facebook svämmar över av. Jag tänker inte nämna den vid namn, den är knappast värd det. Men den är ett bra exempel på vad det här inlägget kommer att handla om. Om hur den svällande rasismen och facismen i europa, och de alla ifrån ”näthatare” till parlamentsledamoter bygger sina analyser på det allra eldigaste kvinnohat. På antifeminism. Sanningssägarna påstår sig våga säga just sanningar, om invandraringen såväl som om feminismen. Om vi skall kunna möta svinen måste vi greppa att facismen, i ny såväl som gammal form alltid också byggts på förakt och hat mot kvinnor. Vi är många som upprörs och agerar mot den växande facismen. Ändå är det på nåt sätt som att vi inte riktigt hunnit med på att feminismens, kvinnans segrar också är hotade. Därför måste antifacismen alltid vara feministisk. Därför måste feminismen alltid vara antifacistisk. Feminismen är det powertool som på riktigt kan göra antifacismen explosive. Feminismen är inte en anti-idé så som antifacismen, feminismen är för någonting, och kan på så sätt göra antifacismen till en rörelse som inte bara slår tillbaka, utan som också bryter ny och egen mark.

My point är INTE att det är mest synd om vita kvinnor. Jag jobbar helst inte med nån pity-skala alls. Men de största förlorarna i europas murbyggande är såklart de som stängs ute, kvinnor som män och barn. Det är också de som befinner sig innanför europamuren men som beskrivs som främlingar. Många kvinnor har genom historien bekänt sig till facismen, och den har också kunnat vara en väg fram för en del. Idag har Siv Jensen, Marine Le Pen och Pia Kjaersggaard alla sitt ansvar för det europeiska läget. Ändå är det viktigt att veta, att facismens inre fiende alltid varit de ”egna” kvinnorna. Ändå är det viktigt att veta att facismen aldrig kommer att vara vägen till varken jämställdhet eller kvinnofrid. Tvärtom.

Själva iden om nationen, och om dess folk, utgår ifrån vita kvinnors kroppar. Ur våra livmödrar. Det är vi som förväntas bära och föda ”folket”. Det är vi som glatt skall låtas oss penetreras mitt i städningen och tvätten.

 

SverigeDemokraterna (SD) menar att ”familjen är den mest grundläggande och viktigaste gemenskapen i samhället”, det är där den inhemska kulturen skall näras och fostras. Det är därför ingen slump att aborträtten i många europeiska länder hotas (se allt från samvetsfrihet och stegvisa inskränkningar till totalförbud) samtidigt som facisterna drar fram. För att kunna säkra nationens överlevnad måste makten över kvinnans kropp säkras. Därför måste den tas ifrån henne. Annars finns risken att hon begår det allra mest föraktade av landsförräderier, det reproduktiva sveket. Det är inte heller nån big surprise att SD är det enda parti som vill sänka abortgränsen till vecka 12. Analysen av facismens relation till kvinnan och hennes kropp kan go on 4-ever. Jag återkommer garanterat till detta. Men va fan, gotta start somewhere, ait?

När den vita kvinnans äggstockar skall rassla som crazy maraccas så är pigsen livrädda för att invandrade kvinnor försökar sig. Medan ”feministerna” är upptagna med att förverkliga sig själva, kastrera sina män, skilja sig, springa på kurser och öppna gränser tynar den kulturellt rena europeiska arvtagargenerationen. Om de bara kunde tänka sig att bistå nationsbyggandet något mer aktivt liksom.

 

Alla de kvinnor som fått fristad i europa beskrivs ibland som tickande havandeskaps-bomber som placerats här för att inifrån ta död på den europeiska gemenskapen. Här hittar vi det urgamla snacket om invandrare och alla deras jättemånga barn. Här hittar vi tramset om att ”om så och så många år är vita europeer i minoritet”. Nyfacisterna ser de invandrade kvinnornas barnafödande som ett reeellt hot. De ser de invandrade männen som eventuella betäckare av vita kvinnor. Blir hon gravid med en brun mans barn, är hon förbrukad nationsresurs. Resonemanget går historiskt långt tillbaka och det avslöjar snacket om kultur, för om barnen är problem för europa redan när de föds, måste problemet vara just, medfött.

För antifeminister finns två vägar att gå. Antingen så erkänner de att män har makt över kvinnor, och försöker då på olika kreativa sätt få det att främstå som rätt, riktigt och naturligt. Den vägen funkar inte riktigt längre i många västerländska samhällen, tex i sverige. Vilket för oss till väg två. Att helt enkelt förneka att könsfötrycker existerar ”hos oss” och slusatsen blir då såklart att feminismen gått för långt. Nån som hört den nån gång eller? Allt som oftast blir slutsatsen hos både ”jämställdisterna” som hos facisterna att det i själva verket är den vite mannen som förtrycks av både kvinnor och utlandsfödda. Han är den som inte kan diskrimineras eller kvoteras. Stackars sate.

Den fråga som verkar trigga sverigevännerna mer än någon annan är män från andra länders kvinnosyn. De älskar att förfasa sig över våldtäkter, arrangerade äktenskap, hedersmord och hijabs. SD konstaterar med ”forskning” på sin hemsida att det finns en tydlig koppling mellan utländsk härkomst och brottslighet generellt och sexualbrott speciellt. Medan de egentligen själva hatar kvinnor mest hela dagarna gör de sitt yttersta för att placera problemet i ”de andras” kultur. Dessa andra, översexualiserade bruna bestar måste hållas ute, för att den gode vite fadern skall skydda det som är hans. Farsans stora problem blir då att de allra flesta kvinnor inte är intresserade av hans beskyddar-verksamhet. När de som beskrivs som multi-kulti-pk-femHENister tar avstånd från nations-patriarken blir svaret allt som oftast att hota henne med män från andra länder.

Min anonymitet har skonat mig från mycket hot och hat, men det som ändå kommer handlar fan alltid om typ att jag borde få olika former av grupp-våldtäkts-hiv. Jag skrockade om det hela på facebook-chatten med M för ett tag sen. Skattar själv fortfarande högt åt hur jävla roliga vi var:

M: ...alltid våldtäkshiv. Klassikern mot kvinnor är ju med "hoppas hon gruppvåldtas av ett gäng n-g så lär hon sig"

EMR: Ja alltså svenska mäns fascination med bruna mäns kukar är välutvecklad. Inte så oväntat kanske.

M: Den svenska avundsjukan. Bra boktitel! "Den svenska avundjsukan - en studie i svenska mäns fascination för bruna mäns kukar"

EMR: ”En textanalys av vita mäns kastraktionsångest i hotbrev”. Vi borde göra den!

Roligt, men det är inget skämt. Det är vidrigt hur de svenska rasisterna har hi-jackat en massa jämtälldhetsargument och använder dem i sina egna försök att hålla isär folk i ett ”vi” och i ett ”dem”. För den facistiska iden bygger på att folk är i grunden olika och skall hållas isär. Att de aldrig kan vara eller bli lika. Den bygger också på att könen är i grunden olika, och aldrig kan ha gemensamma nämnare. ”Låt kvinnor vara kvinnor, och män vara män”. Det är samma isärhållande. Samma skit.

Nyfacisterna har dumpat rasbiologin och talar istället med smidiga omskrivningar om ”kultur”. Idén är densamma, inte rasen men ”vår kultur” är i förfall på grund av främmande kulturers invasion. Men isärhållandet och vad den europeiska eller svenska kulturen egentligen består i är inte helt enkelt att måla upp, ens för dem som så gärna vill. Magnus Linton beskriver också han två vägar när det gäller hur de nyfacistiska partierna i europa anstränger sig. Antingen den mer klassiska värdekonservativa vägen där man vill tillbaka till det gamla och ofta förhåller sig till religiösa (kristna) tankegångar. Den andra, kanske mer förrädiska är en modern, liberalkonservativ variant. Många av nyfacisterna är inte troende, och de talar sig varma för valfrihet och just, jämställdhet. Wilders i nederländerna är ett bra exempel: i ett land där man säljer kvinnor i skyltfönster är niqab förbjudet. Som en förvrängd form av kvinnlig frigörelse. På samma sätt beskrivs halal-slakt som perverterat barbari medan köttindustrin anses etiskt försvarbar.

För att kunna fånga upp nån form av europeisk gemensm värdegrund tar de till sig den ack så moderna liberala tankevärlden och använder också denna, för sina egna splittrande syften. Och de lyckas, det sägs att modesnacket i almedalen iår var just ”svenska värderingar”.

SD måste nog beskrivas som nån form av medelväg mellan de två. För alla som tvivlar på kopplingen mellan antifeminism och mångfaldsskräck är SD-kvinnors film (som många skrivit om före mig) från ”Vad väljer du? Tänk om!” ett övertydligt exempel (vänligen, youtubea den).
Filmen inleds dramatiskt med att en ung kvinna misshandlas av vad som jag antar skall vara hennes familj. En ödesmättad dikt läses i bakgrunden och vi förstår att kvinnans brott är att hon själv vill välja sin make. ”Tänk om kultur kan ta människors liv” läser rösten medan kvinnan faller ihop död i en blodpöl. Filmen fortsätter medan en blond kvinna torkar blodet ”Tänk om de (feministerna) hellre gör en lek med ord, där han, hon eller hen betyder mer än mord” läser rösten. Orden som slås upp mot slutet: ”kvotering”, ”könsneutral”, ”löneskillnader”, avslutas med ”genus”. Det är alltså feminsimen som har ”blod på sina händer” när kvinnor mördas i Sverige. Need I say more? För att invandrarkvinnor inte skyddas OCH för att vi har släppt in dem?

Facismen har alltid varit nationalism i sin renaste form, men den har också alltid varit dödsmaskulin. Det syntes på gränsen till det löjliga i mussolinis manlighetstränings-aktivteter för italienska män och det syns idag i romantiserandet av kärnfamiljen och i papparättsrörelsen.

När den västerländska kvinnan sviker nationen så sviker hon också barnen. För att bevara den patriarkala kärnfamiljen och pappamakten vill SD ex öppna för att män skall kunna begära DNA-test av barn och de vill stärka gemensam-vårdnad-normen. Ungarna tvingas idag växa upp med genuspedagogik, hemspråksundervisning och pappalediga velourmesar.
De ba: ”Herregud barnen kan ju få bristsjukdomar när de ska äta kycklingkorv hela dagarna!!”


Tanken om feminiseringen och pussyfieringen av den moderna, vita innerstadsmannen har lång historia och är tydligen feministernas fel (se här ”jämställdisternas” lip om att återerigera den stackars förtryckte mannen). Men när gränsen är öppen och den europeiska kulturen utrotad, då ska vi minsann få se på fan! När det bara står bögar, hens och kuvade bröstmjölksersättnings-fäder vid fronten kommer nationen falla. Bakom frontlinjen ligger landsförrädarkvinnorna, femifacisterna och pk-maffian på rygg med blottade sköten redo att släppa in den bruna invasionen i europas allra heligaste. Klockan är fyra minuter i tolv siade Wilders och europa kommer inte att kunna försvara sig tack vare feministerna. Man får la sammanfatta det som att de tycker att vi gjort ett rätt bra jobb, tänker jag.

För vita män är det inga problem att tala om sig själva som grupp när det kommer till hur fruktansvärt jämställda de är, och de har naturligtvis inga problem med att bunta ihop alla icke-västerländska män till ett kvinnoföraktande kollektiv med ett annat ord för gud (se här exemplevis ”jämställdhetsutbildning” för nyanlända.)

Men att prata om de svenska männens gemensamma ansvar för könsförtrycket blir omöjligt, för att det i deras värld inte existerar. De kvinnofridsbrott som begås av sverigesöner handlar då om enstaka, förkastliga individers snedsteg. Men hur kommer det sig att de som nyligen aktualiserat frågan om vita kvinnors behov av skydd, Soldiers of Odin själva är dömda för otaliga brott mot kvinnor? Hur kommer det sig att de inte på något sätt verkar fatta att de själva är just den typ av män som vi förösöker skydda oss själva ifrån? Jo, för att deras eget kvinnohat är en väl förankrad i den så luddiga ”svenska kulturen”. En kultur de till varje pris vill bevara.