fredag 22 april 2016

Om antifascism och att inte vänta på polisen

Hallå kompisar!
Alldelles nyss dök det upp en uppfodrande statusuppdatering i mitt flöde. En ändå halvvettig vänstermale skrev att det minsann är dags att Sverige förbjuder rasistiska och nazistiska organisationer. EH NEJ DET ÄR ALLTSÅ INTE MINSANN DAGS. Idén om förbud är varken ny eller bra. Ändå återkommer frågan. Den ene som vanligtvis är vettigare än den andre är plötsligt beredd att överlämna sitt antifascistiska ansvar till staten. Ett ansvar som de aldrig kommer att kunna ta.

Alltså om man på allvar tror att staten har samma intresse som vänstern av att bekämpa de ”främlingsfientliga” pigsen bör man nog tänka igenom sin maktanalys och sin egen stand in the struggle en eller tio gånger till. Varken staten eller kapitalet är på vänsterns sida. Kom igen, hur gammal är den raden liksom? Vilka kommer de att strypa efter nassarna? Inte blir det MUF som kriminaliseras iaf. Om den organiserade vänstern inte uppfattades som och utgjorde ett hot emot den rådande ordningen och sittande regeringen kunde de för fan ta å självdö i en hög allihop. Staten är inte din polare. En vettig utomparlamentarisk vänster måste vara (1000 cred-poäng) an enemy of the state. (Alltså med det inte sagt att det inte i dagsläget finns en plats för VPK eller andra mindre radikala organisationer, men det är inte samma plats). Vi kan inte förvänta oss något annat, än att nästa steg i en eventuell kriminalisering skulle drabba organisationer på vänsterkanten. Hur många gånger har ni inte hört dem bunta ihop ”extremvänstern” med ”extremhögern”? Men som nån sa, hur fan är man ens ”extremvänster”? Extremt mycket för social och ekonomisk rättvisa? Sign me up.

Vart ska förbudsgränsen dras och vem ska göra det? FÖRBJUD FOLKPARTIET! FÖRBJUD MODERATERNA! FÖRBJUD RIKSDAGEN! För är det inte, förutom helt keff, dessutom rasistiskt att vara till exempel liberal? 

 


Liberal politik skapar segregation på både bostads- och arbetsmarknaden. Den nyliberala agendan skapar och föder rasistiska organisationer. Så vart går förbudsgränsen? Vilket problem skulle en kriminalisering lösa? Även om det oenkligen är både supernojigt och jävligt allvarligt att fascismen och rasismen drar fram som digerdöden i europa så är det de sittande regeringarna som tar besluten. De och storkapitalet. I ingen av de två är det ”de rasistiska organisationerna” som skulle omfattas av ett förbud som är i majoritet. De som verkställer rasismen uppfattas inte som rasister. Hur troligt är det att Lövén kommer lagföras för att hans regering stängde gränsen? Hur troligt är det att EU kommer straffas för dublin-förordningen?

Alla de som hävdat att ett förbud kommer att kunna användas för att legitimera andra organisationer har en jävligt god poäng. Alltså regeringen kommer inte förbjuda varken folkpartiet eller SD, eller alla de andra organisationer och grupper som skrivits om och blivit det sjukt oklara ”främlingsfientliga”. Att dessa då inte förbjuds blir ju att konstatera att de inte är rasistiska organisationer. Gött snack, tänker de och är lika mycket rasister som vanligt. 
De förbjudna kan dessutom fortsätta att föra fram sig sjävla som utstötta sanningssägare. 
De ba: ”VI SÄGER SÅ OBEHAGLIGA SANNINGAR ATT DE TILL OCH MED MÅSTE FÖRBJUDA OSS”. 
När den europeiska politiken egentligen hela tiden spelar dem i händerna. När hela jävla svennesverige rapar deras omvärldsanalys 24/7.
De ba: ”Det här får man inte säga!”. Alla andra ba: ”Vi säger det hela tiden!”
Det vore en fullständig legitimitetskris för fascisterna om de sågs som den nuvarande maktens allierade. Vilket de givetvis är. Gatufascisten har fler politiska poänger gemsamt med riksdagshögern än med Janne på varvet. Varken riksdagsligan eller fascisten kommer någonsin erkänna det. Så det hänger på Janne.

Man kan kriminalisera saker som folk GÖR, som de säger eller som de agerar ut. Men man kan omöjligen på ett vettigt sätt lagstifta emot en ideologi. Folk är la inte rasister för att det är lagligt. Folk är rasister för att det kapitalistiska systemet ständigt ställer folk mot folk. Polisen kan ju såklart ingripa mot ”hatbrott” (oklar rubricering) till exempel, men de kan inte ingripa för att folk ”är” nassar. Om man nu tycker att lagstiftning är så jävla gött borde man istället propagera för att den lagstiftning som redan finns används. Polisen kan utan problem neka en rasistisk organisation att hålla en demonstration om man tror att de kommer att göra sig skyldiga till hets mot folkgrupp till exempel. Men istället för att sitta på sin rigtheous röv och vänta på att att de ska göra det så kan man själv sluta upp i motdemonstrationen. För hur går det för polisen? Hur många har de lagfört för mordbränderna på flyktingboenden? Är de verkligen en liga att sätta sin tro till? Dont think so.

För trots att man inte kan förbjuda en ideologi eller organisation kan man hata den. Man kan förakta den och bekämpa dem. Och det är vårt förbannade ansvar att göra det. Fascismen är ett hot mot alla vanliga människor. 


Och mot de som inte anses rasrena, mot kvinnor, funktionshindrade, homosexuella och mot politiska motståndare är de ett direkt hot och en fara. Därför har vanligt folk också all rätt att försvara sig. Yttrandefrihet är inte att få säga och göra vad man vill. Om det är några som inte är det minsta intresserade av varken yttrandefrihet eller andra grundläggande demokratiska rättigheter så är det fascisterna. Att bekämpa fascismen är att försvara yttrandefriheten.

Antifascism är när sjukvårdsinrättningar säger nej till SDs studiebesök. Det är när fackförbund nekar medlemskap eller kontakt. Det är när kroggäster lackar och jagar bort soldiers of odin. Det är när du säger åt din rötna kollega att hålla käft. Det är när du inte hänger med folk som är rasister trots att ni ”ändå inte snackar politik”. Det är när du inte accpeterar att folk sprider propaganda från nassesajter. Det är när Friskis och Svettis erbjuder sig att avsluta rasisters medlemskap. Det är när nassarna delar ut soppa ”till svenskar” och ingen käkar.

Det är varje gång vi ger en annan förklaring på varför världen är röten som vi bekämpar de rasistiska och fascistiska organisationerna. Det är varenda jävla gång vi inte låter dem respresentera oss som ”folkets” rättfärdighetsriddare. Det är varje gång vi synar deras politiska idéer och visar att de sista de företräder, är vanligt folk. För vilka är det egentligen som fascisterna värnar genom sin politik? Det är knappast svenska pigor. Det är arbetsgivare, förtagsledare och kapitalister. Det är när vi kämpar för att ena och hålla samman människor med samma politiska intressen som vi bedriver en vettig antifascism. Därför är antifascism när fackförbund tar stid för nyanlända arbetares rätt eller när vissa kvinnojourer öppnar sina boenden för papperlösa kvinnor och barn trots att kommunen inte betalar. Det kan till och med vara när vi skapar en jävla odlarförening i vårt bostadsområde för att folk ska kunna träffas. Antifascism är att hålla samman klassen om det så måste börja på fika-stadiet. Därför är det också antifascism att organisera sig i hyresgäströrelsen, i den feministiska kampen, i tillsammanskap och i asylrörelsen. Antifascism är att inte låta dem splittra oss.

MEN antifascism är också när modiga aktivister slår tillbaka, som i Kärrtorp. Även om delar av den ”våldsamma” antifascist-ligan ibland profilerar sig som vänsterns absoluta OBS-klass så gör de ett viktigt och farligt politiskt arbete. Ett arbete som staten aldrig kommer kunna eller bör utföra. Ett arbete som staten naturligtvis bestraffar. Antifascism är också att inte glömma bort dem. För det var inte polisen som försvarade antirasisterna i kärrtorp. Att veta att det finns dem som slår tillbaka, gör att antifascismen kan vara en rörelse för fler. Jag vågade ta med mitt barn på demontration dagen efter nazidådet i malmö på 8 mars, trots att jag är pytteliten och min shorty är ännu mindre. Så länge det finns en våldsam gatu-fascism måste vänstern kunna möta den. Ändå finns det många inom gullevänstern som sysslar med nutidsenligt ”avståndstagande”. Men antifascism är inte per definiton ”god”, den är ett nödvändigt ont, och som sagt, vårt förbannade ansvar.

Alla de här sakerna är en del av en stark antifascistisk rörelse roddad av och för vanligt folk. För antifascism är ta mig fan inte att skriva en paragraf te. Och det är inte att ”öppna våra hjärtan” eller att tro att de som stängde våra gränser på allvar kommer kunna bekämpa fascisterna. Det är att vi själva gör det tillsammans.


Imorgon ses vi på Gustav Adolfs torg i Göteborg. Facisterna tror att de ska ha torgmöte. Vi vet att de inte ska det. Men inte för att det ska vara olagligt. Utan för att vi helt enkelt inte låter dem. ”Inte en meter åt fascisterna”. Vi är inte deras ”folk”, och om de inte företräder dig, så borde du gå dit och visa det! Det är inte svårt, så välj sida för fan.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar