Om snubbarna, deras fiende och att det inte finns några "bra killar"

Ok males, nu kommer det. Som ni har väntat. Jag ba säger det: Det är inte så lätt å va man heller. Ärligt, det verkar r ä t t tradigt.

Det finns såklart en männens maktordning. Alla män spelar inte i samma lag. Idén om mannen som makteliten skapar har gjorts omöjlig för alla guys att uppnå. Under sig har maktens män en hierarki av lägre males. Dessa "maktens män" innefattar också ett fåtal kvinnor som spelar det manliga spelet. Det makes sense om du tänker dig manlighet som ett beteende, ett sätt att vara, en roll. Men männens fiender i det här sammanhanget är alltså inte kvinnorna, det är OCKSÅ patriarkatet! Man ba: Leave a sister alone och titta uppåt för fan, det är andra män som jäser däruppe!

Jag kommer förhoppningsvis aldrig att skriva om hur feminismen skulle vara en befrielse för män. Eller jo, jag gör det nu: Feminismen kan befria männen! Från dem själva. MEN man ska va jävligt blåögd om man tror grupper som har privilegier bara kommer släppa dem, i det här fallet då för att de skulle va typ ”BRA KILLAR”. Det måste bli konflikt. Konfrontation. Revolution. Det är helt enkelt inte troligt att det manliga kollektivet helt chill skulle ge upp sina privilegier för att vinna ett bredare känslospektra. Vi vet att motsättningarna ökar, ni vet den övertrötta raden: ”klyftorna ökar”. I tider av materiell nedgång är det mer logiskt att det manliga kollektivet vill ha kvar sin makt och sin generella ekonomiska ställning.

För ärligt, vem vill bli fattigare för att vinna fördelen att våga gråta över det? 
Det betyder inte att snubbar inte kan vara med i tjejernas lag. De kan alliera sig med kvinnor och göra livet drägligare för oss för att de i slutändan också skulle tjäna på ett annat samhällsbygge.

Jag älskar att diskutera med en av mina boys, för han har en så annorlunda ingång till feminismen än vad jag har. Ibland bli jag sur och provocerad. Men, när jag lyssnar på honom så är manligheten den blöta tvångströja jag liknat offerkoftan vid tidigare. Han brukar säga, att manligheten är det där som skaver i alla snubbar.

Men hur fuckar patriarkatet snubbarna? Ok, ni har hört det här förut: män dör i högre utsträckning i trafikolyckor, i missbruk, i självmord, dessutom dör många av dem ensamma. Alltså det är så jävla hemskt faktiskt. (Shout-out till alla lipsillar, jag tycker ve r k l i g e n det är superdåligt).

Min boy H säger ungefär såhär: Män blir rötna människor av systemet. Enkelt förklarat genom att makt korrumperar. Liksom själva idén om makten, strävan efter den. Alltså inte makt som att alla snubbar jagar nåt avancerat, glamouröst, världsherravälde napoleon-style i sitt dagliga liv. Men makten som ett sätt att inte vara maktlös, att ha ett värde. Att ta sig fram. Med manligheten kan exempelvis snubbar som har det rätt kefft socialt, ekonomiskt osv bete sig som pigs för att i en maktlös situation ändå bygga status. This back fires såklart, eftersom boysen från de lägre klasserna aldrig kommer avancera uppåt i den maskulina hierarkin.

Jag jobbade på en fritidsgård ett (jävligt kort) tag. I ärlighetens namn är jag inte så förtjust i ungdomar så jag la ner det. Men, ni vet den klassiske fritidsledaren, en bad-boy-gone-nice som kan snacka med kidsen på deras språk. Rätt ofta är den här snubben ca en förvuxen bebis som solar sig i ungarnas beundran. Jag har hört mig själv säga att vi måste in med andra värden till unga snubbar. Bara sluta ringa Paolo Robertos varenda gång det ska va ett ungdomsevenemang liksom.

MEN, jag jobbade i miljonprogrammet. I betongen. I ett arbetarklassområde. I samma veva hade det hänt ett antal sjukt hemska saker i gårdens absoluta närhet. Vi hade femtonåringar med pistoler i ryggan. Våra ungar ägnade sig åt ett helt extremt, kriminellt, maskulinitetsprojekt. Också känt från löpsedlar som typ ”gängbildning”. Inte det minsta konstigt. Det var den väg som låg öppen för dem. Jag har gamla polare som också svängde in på den vägen, och ärligt, jag vet inte riktigt vad de skulle ha gjort istället..

Igår satt jag och köade i tingstadstunnelns fredagstrafik. Medan min unge skrek ”MAMMA HÖJ” så la den eminenta rapduon cunninlynguists det med den här samplingen: ”These days they want to be criminals more than they want to commit crime”.

Den enda status pojkarna på gården kunde bygga på var sin manlighet. Men vägen till manligheten som försörjare, som makthavare eller som karriärist var avspärrad i alla korsningar utom på den kriminella vägen. De här snubbarnas främsta problem var fattigdom. Den där ryggan blev platsen där maskulinitetsideal och kapitalism korsas, och skapar total jävla ångest. Paolo Roberto eller inte, det manliga kapitalets makt är så sjukt mycket större än att bara fostra bort trötta värderingar.

Ingen har la haft förmånen att missa snacket om manliga förebilder. Alltså idén om att män har något ursprungligt manligt att tillföra barn, och särskilt söner. Med unga mäns våldsutövande och utagerande i ryggen antas det superviktigt att män (farsor) ska ta del i deras fostran. Detta de ska tillföra barnen verkar vara något som de liksom ”bara har” för att de är män (se också skäggväxt). Barn behöver alltså män, inget sagt om kvalitén. Kvinnliga förebilder är det för övrigt ingen som vet vad det är. Kvinnor är liksom givna, nåt barn har, inte som barn behöver. Alltså det är klart att snubbar ska hänga med barn, ta hand om barn ca OMGÅENDE (Den som missat det här kravet från kvinnorörelsen bör genast uppsöka närmaste grundskola). Men det är inte som män de i första hand ska fungera i barnens liv, det är som ansvarstagande vuxna. Som en kollega till den andra föräldern.

Carin Holmberg skriver det så gött i sin ”det kallas manshat” (btw en superbasic bok om feminism för den som vill veta nåt utan att veta så mycket innan):

”Fredsforskaren Johan Galtung underströk på ett seminarium att män står för 96% av allt våld som utförs i världen. Han menar att mäns våldskultur är kopplad till deras kvinnoförakt och är ett globalt problem. Galtung menar därför att tanken att män bör fostra pojkar är absurd”. Hähä

Eh, alltså pojkar som liksom lider brist på vuxna män (oklar lidandefaktor). När själva problemet är nån form av urballad manlighet. Sjukdomen är manlighet. Medicinen är manlighet. Och förvirringen total. Se även liknande resonemang när kvinnor som är trötta på patriarkatet sägs ”ha-fått-för-lite-kuk”. Man ba mannen; Om det är nåt vi alla intressserat oss way to much för så är det kuk.

Män kan vara feminister. Den stora frågan är snarare om det är troligt att de är det. Att va feminist är liksom inte nåt å ba va. Poängen är ju att bete sig feministiskt. Att va lite jävla nice. Alltså feminismen ska inte ses som nån form av kvinnoräddande hjälteprojekt som ska jämställa oss med männen inom ramen för det rötna systemet. Det ska ses som en demokratisk kraft som kan alliera sig med och verka i andra grupper som har politiska intressen av att göra sig av med maktens män. 

Grupp 8 skrev den här göttiga raden i sitt handlingsprogram från 1970: ”Även om kvinnan lyckas uppnå jämställdhet med mannen blir hon inte fri i ordets verkliga betydelse förrän också mannen blir fri”. 

 Så länge det kapitalistiska systemet består kommer feminismen (och de vanliga männen) komma till vägs ände.Vi måste gå i bredd därifrån om vi ska kunna fortsätta trampa upp klasskampsvägen. Så därför folkpartiet, kommer det mer vettigt ur munnarna på en förskoleklass med vinterkräksjukan än från er PR-avdelning. Det finns ingen vettig "feminism utan socialism". Om du är liberal kan du trycka ”sluta gilla denna bidrags babe”, ”UNLIKE” nu.

Vi måste sluta dela upp männen i goda och onda. I ”bra killar” och resten. Ofta pratar vi om hur snubbar är egentligen. Som om han hade nån glansig Ursprungs-Adonis bortom sitt beteende. Det här med att vara en "bra kille" kan legitimera en massa skit HAN GÖR, för att han är ju inte sån egentligen. Alltså, jag älskar massor av män (sjukt att jag känner att jag behöver poängtera det). Men inte för att nån go barnmorska vid hans födelse kunde konstatera att ytterligare en ”bra kille” hade fötts. 

  

Utan för att de beter sig som rigtheous people och kan hantera insikten om att vara en del av det manliga kollektivet. Man ba: Det betyder inte att du måste leva ditt liv som nån skamsen och kastrerad djurens konung. Det betyder inte att alla tror att ditt liv är övernice at all times. Det betyder att du behöver fatta att du får strukturella fördelar utan att göra ett skit.