Om löntagarligan och den antirasistiska återvändsgränden

Jaha, välkommen till den här sjuka bloggen jag numera roddar! Here we go. 

Det finns garanterat en å annan i den göteborgska verkligheten som tycker att jag borde tjöta mindre om klass. Dock är det snarare alla andra som borde tjöta mer om klass. True story.

Jag har tänkt vidare på det här med skrattfesten som jag skrivit lite om tidigare. (Se: "Om mötena ang tillfälliga bostäder åt människor på flykt").

Alltså att vi typ har försökt skratta ihjäl den framåtrusande rasismen. Mer överdåligt än övergött.

Det andra, mer vettiga, som såklart har utspelat sig vid sidan av garvet för att möta den blåbrunatsunamin är antirasism. Makes sense, tänker ni. Makes sense som steg ett, tänker jag.

Men, det är en återvändsgränd att ständigt försöka ”avslöja” rasismen, att ständigt ”ta debatten” om invandringen (säg ett mer tröttsamt mission) eller att typ bemöta rasism med att rasism är dåligt eller moraliskt rötet. För vad är det vi alla har gemensamt? Vår briljanta moraliska kompass eller vår rättfärdighet? Att vi alla är svenskar, nya som gamla? Att vi är Erik Almqvists (SD) ”blatte-lovers”? Nej, det är att vi är the fucking have-nots i en värld där the ones who have skrattar hela vägen till banken (om de inte typ är banken, antar att de då bara har ett smug-face at all times).

Så nu ska nyanlända jobba för lägre lön. Så står svenska arbetare mot utländska arbetare. Hör den förut eller? Klassiker. Arbetsköparnas våta verklighet. Våran svintorra. Enbart antirasism kan inte förklara vad som är det stora problemet med den skiten. Det hela är egentligen gött enkelt. Nyckeln ligger inte i svensk eller utländsk eller deras (självklara) lika värde, nyckeln ligger i klassanalysen. Nyckeln ligger i att se att det kommer att bli allas vårt problem.

Jamen så alla jobbar inte i industrin längre. Och jorden är typ inte platt. Och vi bor inte i grottor, men ingen skulle komma å påstå att typ ”bostadsbegreppet är dött” för det. Va fan det ser bara olika ut. En stor del av befolkningen måste sälja sitt arbete för att försörja sig och har mycket små möjligheter att måndag till fredag påverka hur det ska gå till. Det är många som får både fysiska och psykiska förslitningsskador på jobbet. Här menar jag inte då att man blir alkad på goa konferenser, jetlagad eller utbränd av att rusa uppåt på karriärstegen, utan snarare alla de som är/blir sjuka å inte kan arbeta och DE SOM FUCKIN DÖR PÅ JOBBET.

Till det kommer alla dem som inte har nåt arbete alls. De sitter också i båten. (Trång och underbetald, men go båt). Å de som jobbar lite ibland, daglönarna som sms-beställs med mer eller mindre typ exakt noll varsel. Det handlar om möjligheterna folk inte har att styra sina egna liv. Jobbar vi med ett gött brett arbetarklasssbegrepp gör det att vi har en jävla massa gemensamt om vi så är en förortsmorsa på Hisingen, en arbetslös somalier i Sveg eller en receptionist från yttre rymden. Om somaliern får jobba är det bra för alla andra jobbare.


Den nya skoningslösa skärselden de kallar ”asylpolitiken” kommer med all säkerhet leda till en stor ökning av s.k papperslösa.
Det är inte som att folk kommer ba: ”Aha nu fick jag inte asyl. Då sticker jag tillbaka till Syrien och äter gräs då. Lite tråkigt, men regler är till för att följas!”
De kommer inte att ha något annat val än att stanna kvar ändå. Som just, papperslösa. Rättslösa. Papperslösa personer jobbar också naturligtvis. Faktum är att de jobbar stenhårt. Jag har träffat många personer som gömmer sig i Sverige och som tvingas arbeta för 20, ibland 10 spänn i timmen. Ibland har de bara fått jobba nån timme åt gången, ibland upp mot femton timmar i sträck. För välkända etablerade företag, och för privatpersoner. Det är så skamligt så man vill bränna nåt (typ dessa företag och privatpersoner).

Det ligger i hela löntagarligans intresse att folk får PUT (permanent uppehållstillstånd) och arbete. Om gruppen allra längst ner på samhällsstegen växer kommer det att pressa ner alla löner. Det kommer att öka handeln med svarta hyreskontrakt, det kommer att bli rötnare för alla i den goa båten. Och de kommer att säga att det är invandringens fel. Vet då, att de ljuger.


Alltså vi kan komma från olika platser på jorden, ha olika färg eller kön, tro på olika gudar, amen ni fattar, vara jävligt olika helt enkelt för vi har ändå har nåt fucking basic gemensamt. Utöver allt det där andra. Det finns inget egenvärde i att bli eller vara svensk (breaking news!!!). Istället är det fullständigt avgörande att utveckla klassmedvetenhet. Att se den gemensamma ställningen i ekonomin och de gemensamma intressena av att lämna den.

Klass är inte bara en identitet, det är också en ideologisk ståndpunkt. Det är en gemensam erfarenhet av att utnyttjas och exploateras medan nån annans plånbok sväller. Att befinna sig i en arbetssituation som tar mer än vad den ger. Det är en vilja att bygga något annat. För att det kapitalistiska systemet är så satans ovärdigt.

Vi kan ha lite olika klassdefinitioner eller indelningar. Du kan va lite osäker eller svajig på din klassanalys. Du kanske inte har velat eller kunnat utveckla en klassidentitet. Det är inte så jävla noga just nu. Men du måste börja tjöta mer om klass. Och vi alla måste börja tjöta mer om vem som är den riktiga fienden, och det är tro det eller ej, det är inte i första hand de sverigedemokratiska väljarna. Det är de rika. Arbetsköparna, pappersägarna, eko-skurkarna, de som aldrig har behövt arbeta.
 
Det offentliga samtalet handlar inte om klass. Liberalerna har grävt ner klassbegreppet djupt i marken som ett revolutionärt fornminne. De vaskar bubbel på graven och är sjukt nöjda härliga individer med nya ord. Som inte alls betyder samma sak. ”Utanförskapet” till exempel. Vad fan betyder det ens? Det antyder i alla fall att om alla bara blir ”insläppta” så ordnar det sig. Som att det finns ett jättestort happy kollektiv och sen några stackare som hamnat utanför. OBS Lögn.


En annan trend är att omedvetet byta ut klass mot etnicitet. Att byta ut fattigdom mot etnicitet. Lösningen på problemet, blir då återigen antirasism. Problemet är då inte heller svennarnas. Men fatta mig rätt här, min mening är inte alls att diskussioner om rasifieringsprocesser eller rasism är oviktigt! Det stämmer att många människor som kommer hit förpassas till en käpprak klassresa in bland arbetarna, och att vara både rasifierad och arbetarklass är inte samma som svenne å arbetarklass. Men etnicitetsbegreppet ensamt kan aldrig fånga det som klass kan. Vilken plats du har i ekonomin. Klassanalysen kan ena och bli fuckin explosive!


Man måste inte ha läst tusen sidor akademiskt sjäbbel för att fatta (det räcker med att läsa min blogg, hähä). Man behöver ha märkt att det är sjukligt orättvist. Man behöver veta att några tjänar pengar på många andra. Och det är egentligen enkelt, när arbetsgivarna skapar sig ett rasifierat B-lag och en sms-aviserad avbytarbänk med sämre cash och villkor har de alltid att något att hota med. Det finns nån som jobbar billigare. Det är inte lugnt. Den dagen vi alla spelar i samma lag, då kommer plötsligt den andra sidans toppade elitsatsning å bli rätt nojig.